Har läst en del från tidningar o personers rena hatinlägg/kommentarer för att någon någonstans i landet inte fått betala med en 1000-kronors sedel.  Jag kan inte låta bli att fundera över hur vi människor beter oss, hur vi så lätt börjar hacka på, skriva elaka saker, börja tala om att bojkotta osv bara för något som vänds på fel sätt.

För ja jag tycker att det här har förstorats upp o helt o hållet vänts åt fel håll.
För det första även om jag inte var med just vid det tillfället som var starten på det hela så har jag en känsla av att det inte alls var riktigt så som det skrivits i tidningar – jag tror inte att ett butiksbiträde har stått o talat om för kunden att dom inte tar emot 1000-kronorssedlar för att dom tror att kunden stulit dom. Nej det var nog mera så att biträdet sa som det sagts från toppen av många affärer för en tid sedan – att man tyvärr inte tar emot den sedeln för att det varit så mycket förfalskningar. Och det var inte bara Lindex som hade den policyn även om det ser ut så i alla skriverier idag.

Däremot kanske inte Lindex ledning varit snabba nog att göra en ändring, kontrollerat upp hur det är med den nya sedeln – ska man ha kvar den här regeln att butikerna inte ska ta emot eller ska man för tillfället släppa regeln o ta emot den igen.  Men samtidigt varför lyncha o halshugga för den skull? Varför inte se anledningen från start o vara förstående, tänka i andra banor.

Butikerna har från start inte lagt fram denna regel för att vara elaka. Det finns anledningar – som att det inte finns utrymme för att om o om igen bli utsatt för förfalskade sedlar. Det är en press på personalen att kunna se vilken sedel som är äkta eller inte – det är svårt o det tar tid. Är andra kunder i köerna som väntar till kassan villiga att stå o vänta den tiden det tar för en i kassan att verkligen kontrollera att sedeln är äkta? Nej antagligen inte, då skulle det gnällas på den saken.
Är personen som betalar med sedeln, som om vi tar det fallet nu där hon inte fick betala – o såg sig kränkt, att dom talade om att hon stulit pengar – skulle inte hon känna sig lika kränkt om det tog några minuter då personen i kassan började noga kontrollera sedeln där i kassan framför alla andra i kön? Skulle inte den personen ha känt sig minst lika kränkt, minst lika illa behandlad o icke betrodd? Jo jag tror så, jag tror att den kvinnan hade agerat lika även då – för att det är som att vissa personer letar fel, letar situationer där dom kan gå vidare o gnälla över o gärna också anmäla vidare, hur dom blivit behandlade.

Så tar vi ytterligare ett scenario – vi säger att kvinnan hade stått där o personalen gjort en ordentlig kontroll av sedeln o funnit att den faktiskt var förfalskad – för det är ju så att man som helt okunnig kan få den där sedeln från något ställe o inte ens själv veta om att den inte är äkta. HUR skulle kvinnan ha känt sig då? Hur skulle hon ha farit ut mot butiken o personalen sen efter det då?? FÖR hon hade ju inte gjort något fel – hon visste ju inte – men så anklagad o utpekad hon hade känt sig OM den i kassan istället agerat så som dom ska när det kommer in en förfalskad sedel?

Varför inte istället se den regel som butikerna satte upp då när det var mer förfalskade tusenlappar i omlopp än äkta som en regel som istället håller sådana situationer borta. För det är inte skoj för en kassapersonal att först kontrollera sedeln, se att den är förfalskad eller tro det – kanske be en kollega kontrollera – ta beslutet att den är förfalskad… agera utifrån det. Det är inte skoj för kunden som kanske inte ens vet om att han har en oäkta sedel att stå där i butiken i just den situationen. Så för mig är regeln att butiker inte tar emot så stora sedlar en ganska så bra regel som skyddar många inblandade från att hamna i situationer som kan bli väldigt jobbiga på flera sätt.

Får man en tusenlapp på banken är det ju lätt att istället be om mindre sedlar – det är ju så enkelt.
Och det är lika enkelt att se oviljan från butiker att ta emot stora sedlar som just ett skydd för både dom o kunden att ingen ska bli utsatt för något – som ekonomisk förlust eller bli anklagad för att ha en förfalskad sedel. För dom situationerna är bra mycket värre än att det finns en allmän regel att man inte tar emot stora sedlar.

Jag skulle inte ha sagt något om det var så att personen i kassan valde ut just den här kvinnan o inte lät henne betala med sedeln men lät andra göra det – alltså att man hade en regel som sa något i stil med att man ska göra valet utifrån om personen som ska betala ser betrodd ut eller inte. DÅ kunde man som kund känna sig utpekad o dåligt bemött – men nu var det en allmän regel som gäller alla i alla butiker – HUR kan man då bli personligt utpekad som en som har förfalskningar att handla för???

Sen finns en aspekt till – butiker har inte som det är idag den allra lilla minsta utrymmet för ekonomiska förluster som det blir om någon betalar med en falsk sedel. Idag vill alla ha butiker nära, på orten – men för många väljer ändå att inte göra sin inköp där, dom åker iväg till stora städerna för shopping. Men även där har butikerna tufft – för vi går dit, tittar, känner, provar – sen går vi hem o beställer via nätet. Så här är också en aspekt – vill vi ha kvar butikerna att kunna gå o titta i, handla i, känna på varor, prova osv så får vi vara förstående att dom gör allt dom kan för att skydda sig mot ekonomiska förluster som det inte finns utrymme för.

Visst vi byter sedlar nu – visst det kanske inte finns så många förfalskningar på dessa sedlar – än. Men det kommer, o när det kommer o butikerna tar ett beslut igen att inte ta emot tusenlappar som betalning – var glad att man kan betala med kontanter alls – att det inte blir som på bussar osv – bara kortbetalning som gäller dom tar inte riskerna som följer med kontakt betalning längre.

Man kan se allt från olika håll, så varför är alla så envisa med att se saker så negativt mot sig själva när det inte finns något personlig i det som sker, det är mer en säkerhet för alla inblandade att slippa ta beslut om vad som är äkta o inte, eller bli anklagad om man inte ens visste själv.

Personligen vill jag inte ha 1000 kronors sedlarn att betala med – för att jag inte vill stå i en butik o få höra att den här som just jag fått är förfalskad o sen ta den skammen som självklart kommer även om jag vet att jag personligen inte gjort något fel.
Tänk om butiken istället vände sig till pressen o började en häxjakt på kunderna där man la ut rubriken – Kvinna på 47 år i Stadenstad försökte igår den 13 feb betala med en förfalskad 1000 kronors sedel, vi i butiken känner oss kränkta, tänk att man kan komma in så o medvetet försöka lura oss. Kassabiträdet säger gråtandes att det känns hemskt att behöva se hur kunden försöker lura, medvetet sätter henne i situationen där hon personligen mår dåligt för att ha blivit lurad.

HUR stort ramaskri skulle inte det bli då – hur många skulle inte känna sig utpekade o skrika om det då???

Jag har en väninna som jobba i en affär, visserligen en lite mindre affär än Lindex som det gällde denna gång. Men hon har ansvaret att ta emot betalningar o kontrollera sedlar – hon blev för något år sedan utsatt för att kunder kom in o köpte för max 99 kr o sen betalade med 1000-lapp. Och ja det var förfalskad sedel o ja hon mådde inte allt för bra efter att det uppdagades… Och hon sa också att hon mycket väl kommer ihåg kunden som betalade med den o ensam i butiken vetetusan om hon ens om hon vetat om att den var oäkta hade nobbat kunden…

Så för mig är en allmän regel om att inte ta emot stora sedlar ett skydd mot butiken så att dom inte blir drabbade av stora förluster, det är ett skydd mot personalen att inte behöva ta beslut o sen agera utifrån det, om det är så att dom anser att det är en oäkta sedel – både i fallen att det är en o då agera utifrån det eller ta emot sedeln o må dålig efter, det är också mot kunden om det är så att man fått en falsk sedel o inte en vet om det, att slippa stå i butiken o få veta det.

Så varför ska man förstora det åt det hållet som gjorts idag??? Ja för att man inte ser helheten utan bara koncentrerar sig på det här med att inte kränka …. Det har gått så långt att man inte ser något annat inte tar fram något annat – än detta om att alla känner sig så kränkta, vi får inte göra si, inte så… för då kan någon känna sig ofredad o kränkt…..

Vart är vårt samhälle, vår värld påväg???

Knäcke med anis och honung

Ingredienser:

• 1 paket färsk jäst
• 2 tsk Salt
• 1,5 tsk Malen anis
• 2 msk Honung
• 2 dl ljummet vatten, 37 grader
• 1 dl krossat linfrö
• 5 dl fint rågmjöl
• 1 dl vetemjöl
• 1 dl smält smör

Så här gör du:

Blanda jäst med ljummet vatten, honung och kryddor.

Häll ner avsvalnat smör och mjöl.

Arbeta degen smidig, knåda ordentligt.

Degen är lite kladdig, pudra över lite mjöl. Sätt över en handduk och jäs i cirka 60 minuter.

Efter jäsning knåda degen på bord, arbeta in lite mjöl så den blir smidig att arbeta med.

Kavla den så tunn som du önskar, har du en kruskavel är det trevligt. Skär/ stansa ut önskad form.

Lägg knäckebröden på bakplåtspapper och låt jäsa cirka 30 minuter.

Sätt ugnen på 225. Grädda dem ganska högt i ugnen, cirka 10 minuter ( beror på tjocklek och storlek givetvis).

Låt svalna och förvara i plåtburk.