Pratade med en väninna härom dagen o hon sa att hon ville hitta någon att dela sitt liv med, få säga "jag älskar dig" till någon. Det här har jag tänkt på ett par dagar nu... viljan att hitta någon att få säga dom orden till, att få uttrycka känslorna som bubblar inombords. Då när man känner sig varm, glad och... ja det är väldigt svårt att förklara hur man känner eller hur? Man bara vet, när man pratar om det, när man försöker förklar så känner man själv, man vet så exakt vad det är, men att sätta andra ord på en känsla är inte lätt. För hur förklarar man hur en känsla känns inom en??

Visst - jag vill också få säga "jag älskar dig", "älskling" till någon - det är sånt som kommer med automatik när känslan finns inom mig. När det känns rätt, så där naturligt härligt rätt.

Men, jag kom på att jag har nog kommit ett steg längre - jag vill inte bara få säga det, jag vill få höra, jag behöver få höra orden också... spontant, för att han känner så för mig, för att han vill få mig att känna mig speciell, för att vi har just det där bandet som man har när man älskar varandra, när man är varandras älskling. 

Just när kom det jag ville komma fram till - jag vill känna mig speciell, jag vill känna mig som den viktigaste i hans liv... som han är för mig. Jag vill känna bandet...

Men så tänker jag vidare - kan jag känna det där, vågar jag känna??? Jag trodde ett tag att jag aldrig mer skulle göra det. Men så skedde saker som visade mig att jag visst kunde, allt var inte dött inom mig, jag kunde känna. 

Så ja jag kan, det vet jag idag. Då kommer nästa fråga, vågar jag? Eller hindrar rädslan mig? Är rädslan så stark att jag förstör, att jag inte vågar lita på... att jag ... 

Jag vet inte om jag ska vara ärlig, jag trodde inte att rädslan skulle kunna hindra OM jag träffade någon som älskade mig - men idag vet jag att jag har svårt att släppa in någon, svårt att lita på någon på det sättet. 

Jag vet idag att han som älskar mig o vill ha mig, kommer att få jobba för att få mig att verkligen tro på det, att få mig att känna mig trygg i det... våga lita på känslan. Han får använda sig av både ord o handling. 

Ord - när jag sitter här o skriver ordet "ord" så tänker jag på samtal jag haft sista dagarna. Och kommer på att ord, inte enbart betyder att orden "jag älskar dig" sägs, utan även att det ges förtroende, att man öppnar sig för varandra, att man pratar o kan diskutera - ord, sagda, skrivna är viktiga för mig... att kunna ha samtal om allt o inget - viktiga saker, oviktiga saker... 

Handling - direkt är det vidare, det är mycket som hamnar under handling för att visa att man älskar någon... det är att prioritera den andra, lite det här att saker som med andra inte går, saker som hindrar en, dom försvinner, dom finns inte som orsaker att inte kunna, det blir bara ett något som man kreativt hittar ett sätt att komma förbi... o det görs spontant, för att det känns rätt. 

Det är närhet, det är att göra saker tillsammans, planera saker tillsammans men också att göra absolut inget alls tillsammans...  Det är vardagen, det är festen, det är livet som man lever tillsammans, sida vid sida som oftast - men ibland så drar eller puttar den ena fram den andra, för att i ett annat skede av livet vara bytta roller. 
Det är att veta vad den andra gillar, det är att spontant utan anledning vilja ge den andra glädje, att vilja finnas där för den andra, dela allt... längta efter den andra... 

Jag vet idag att det här är så viktiga saker för mig att jag inte ens vet om jag kan ta bort något av dom... så om mannen inte kan ge det där, hela paketet som är viktigt för mig ska han inte ens försöka...

Är inte en dag - det är en tidpunkt har jag fått lära mig för flera år sedan - en tidpunkt som faktiskt fel kallas något som har ordet "dag" med vilket gör att man förknippar det med just en dag... 

Det är inte ens nu dag o natt är exakt lika långa, det sker någon dag framåt.

Men oavsett är det bara konstatera - NU är hösten här.... 

Jag är så trött att jag knappt orkar tänka - det kommer massor av reflektioner snart - bara jag har tiden till mer än 3 saker som upptar mitt dygn... jobba sova o vara i ett vakum... 

Men jag ser fram emot oktober - det hade gärna fått hoppa fram tills nästa måndag bara sådär över natten. Hade inte tackat nej... 

... muskler jag inte ens visste om att jag hade. I o för sig kanske mer en nygammal upptäckt för det är väl något man fått känna av flera gånger under livet. Man gör något o kroppens små glömda muskler gör sig till känna.

Men ska också lite snopet konstatera att jag inte alls har så ont som jag trodde jag skulle ha efter 3 dagars bärande av tunga o många saker upp för 3 trappor - 60 trappsteg (japp jag har räknat dom, mer än en gång ifall ni undrar)

Har lite känningar i vaderna mest. Ryggen känns av lite om jag ska göra något speciellt men inte annars. 

Det är ett positivt konstaterande att jag var inte i så dåligt skick som jag trodde - för helt ärligt så trodde jag nog att jag inte skulle komma ur sängen efter helgen. Men jo då, det går bra.

Rensande, omstarts tankar, att börja om på många plan - tankar som inte har avslutats utan snarare eskalerat, o jag har både hunnit gråta, skratta, ångra mig, känna lycka, sorg o allt annat runtomkring-och-emellan mer än en gång.

Mycket bollande med mina närmaste - o det känns bra att dom är av den ärliga raka sorten som kan puffa på, eller bromsa upp mig när det behövs. En rolig sak i det hela är att jag märker att dom även dras med... på lite olika sätt, med det rensas o det är nya tankar som poppar upp lite här o där. 

Just om att ting ÄR ting, att rensa, att göra plats för nytt, att byta ut... att.... ja kort o gott, att... *ler*

Men jag tar det lugnt i att agera - nu låter jag tankar komma, idéer få flöda runt fritt. Jag förkastar, kommer på nytt, tar tillbaka förkastade idéer... men just att inte rusa iväg gör att allt förankras o val känns väldigt rätt när dom väl tas. 

Vad mycket rädslor i att tappa gammalt som finns, att göra förändringar... ja nu pratar jag om mig själv, för jag har ingen aning om hur andra fungerar. Jag bara lär mig mer o mer om mig själv i den här... ja processen, det är faktiskt vad det har blivit, inte bara en flytt utan en personlig process o utveckling.

Men det känns verkligen otroligt bra - vad?? Ja allt, det finns många saker som kommer upp till ytan i denna process som följer med att flytta. Avslut, accepterande, nya kunskaper o upptäckter.
Den absolut härligasteupptäckten är att någon som står mig väldigt nära, som kommit att betyda mycket för mig under som senaste åren - är att vi är mer lika än man kan tro i många saker - att det finns oanade saker hos personen som gör mig positiv, saker jag inte kanske trodde... men det är som sagt bara så otroligt positivt. För det är så mycket roligare att umgås, prata när man har så många områden med samma värderingar o tankar.

Nu behöver jag enbart köpa mig en skraplott o vinna 20 000 kr så kan jag få allt jag planerat på plats i livet på kort tid... eller varför bara önska sig 20 000 - kan slå till o tänka 200 000 kr på engång eller hur? *ler*

Det är verkligen en fin härlig höst med sol o massor av fina färger som kommer nu - utomhus o inombords *ler* - ja jag vet, det är grått o regn också, men det hör till, det kan ge en del det med framför allt att man ser det fina starkare.

Kram på er alla mina vänner  

Ord från min fortune cookie när vi ätit under flytthelgen - o orden är verkligen mitt i prick känner jag - så jag småskrattar gott åt att dom kom just nu. *ler*

Är syrran här, framme... o helgen av flytt startar - ja vi ska försöka klämma in lite mer än flytt i o för sig... tror inte heller vi orkar vara effektiva flyttare hela tiden...

Man tror inte man har så mycket... sen så inser man att det är för mycket o man undrar hur ska tiden räcka... Men jag är positiv - allt kommer inte hinnas med i helgen - men det mesta, det största.... Sen får det tas lite i taget nu sista veckan o har jag tur kan jag få lite annan hjälp då... OM det behövs. Jag är inte orolig alls... 

Jag är bara skitnervös över hur vi tjejer ska få upp stora möbler 4 trappor - men vi är envisa - vi är smarta... så vi kommer klara det.

Kommer få långa en "pirra" som är rejäl o ordentlig för flytt, sen har jag min enkla också att ta till. Fått låna en buss...

Jag säger bara tack tack till er härliga vänner o kollegor som ställer upp med att låna ut... vad gjorde jag utan er??

Och min syster - du är helt enorm som kommer farande så långt för att hjälpa mig *ler* 

Att sen också veta att hela din familj ville komma med för att hjälpa till - man o barn. Det värmer - men som du fick säga... det är bättre en åker - bilen ska ju packas i o det ska finnas sovplatser... i flyttröra är det lite si o så med sånt 

Men som sagt - det värmer att veta att dom alla ville med o hjälpa till.

Sen min väninna som vill hjälpa till... jag har sagt att gärna, köra bil o vara dörröppnare *ler*... men bära, nääää, kanske packa ner lättare saker i kartonger... eller IKEAkassar som också kommer användas... 

Tittar mig runt o undrar... var ifrån kommer allt *ler*

Nu snart mat - Chop chop - syrran fixar...

sen ska vi börja åka o kika på förrådet, ta ett lass... lika bra starta upp direkt

Men det gör jag inte – vet inte om jag ska säga ”tack o lov” – för det visar att jag inte blivit avtrubbad. Eller ”tyvärr” – för det är ju för ofta jag stöter på sånna här saker…

Vet ni, jag vet inte om jag ska kalla det dumhet, elakhet eller att personen inte vet bättre… tillsammans med alla som dras med o inte vet allt, inte vet hur sanningar eller fakta vrids o vänds för att passa in för egen vinnings skull.

Vinning – tja jag personligen kan i o för sig inte alls se vad det skulle vara. Men jag vet att flera faktiskt ser det som en form av personlig vinning, dom syns eller vad det nu kan vara… Jag ser att något som ska ge personlig vinning, ge bekräftelse osv ska vara odelat positiva saker o inte komma utifrån att vara elak mot någon annan.

Men igen har jag fått lära mig den hårda vägen genom livet att det är för ofta tvärt om.

Jag kan bara skaka på huvudet – jag kan inte ens småskratta åt det – nej jag förstår inte drivkraften hos dessa personer, har aldrig gjort o kommer aldrig att göra heller…

Nu mot sängen o sova en stund för ikväll kommer min syster o det ska flyttas kartonger :)

Att förlora sin livsgnista är som att genomgå alla "Sju dvärgarnas stadie":

Först blir man TRÖTTER - man orkar inget alls, antigen sover man bort tiden eller blir apatisk

sen blir man BLYGER - vill/klarar inte träffa människor

sen blir man BUTTER - ledsen och dämpad

sen blir man TOKER - står inte ut och tror man blivit tokig

sen blir man PROSIT - immunförsvaret har sänkts

sen blir man KLOKER - omvärderar livet

.... och slutligen blir man GLADER - blir stark, vågar säga nej och känner glädje

Hmmm lika bra jag gör innan jag ångrar mig, kommer gnälla på mig själv hela tiden, men vara attans så glad när jag väl är hemma igen... på två sätt - att jag är hemma o kan krypa ner, men att jag gjorde det... så att jag når mitt mål som är satt att vara klart om 5 dagar - vilket jag inte helt är med på för jag vet att jag satte den sista september - men det ser ut att kunna klaras av så lika bra jag gör.... *ler*