Ja det har varit en bättre lördag än hur fredagen var. Kom hem imorse efter nattens pass, duschade, tände ljus o kröp upp i sängen, tittade mig runt i rummet. Visst det står flyttlådor på hög, i rader, än är inget uppackat eller jag ska inte säga ”inget” för klart att det är vissa saker som används o därför packats upp eller kanske dom inte ens packades ner??? Men tiden, den kära vännen tiden, som inte räcker till, ialla fall inte till allt. Så det är att prioritera, jobba, sova o få klart flytten – bort med allt o städa undan. Men sen kommer det finnas bra med tid att fixa till det nya – har lite långledigt där i början på oktober såg jag igår när schemat kom – perfekt.

Sen kan man ju också säga att vissa dagar flyter allt på – inget går fel. Det bubblar av ren livsglädje i hela mig, inget känns fel, inget känns jobbigt, inget oroar. Ja nu kan det även bubbla av livsglädje även om det finns saker som går fel, känns jobbiga eller oroar, det är dagar, stunder då livsglädjen gör sig påmind oavsett. Den tränger fram på olika sätt, trots att det inte känns på topp. Ibland kan jag till o med sätta mig ner o förvånat tänka ”hur sjutton kan det bubbla inombords av livsglädje NU” 
Men det är som om livsglädjen glatt säger ”deppa på, oroa dig du, dom stunderna behövs i livet dom med. Men medans du deppar traskar jag med här bredvid o bubblar lite”

Igår var en sådan dag – vet inte hur många gånger jag gav upp – verkligen av upp, satte mig ner o tårarna bara sprutade. För INGET gick rätt, INGET fungerade… ALLT som kunde gå åt pipan gjorde det. Det var en otroligt negativ dag.

Att slå i tån för 110e gången i tröskeln är INTE skönt, det kommer ta evigheter o sönderslagna tår innan jag lärt mig att det är ”upphöjningar” i dörrhålen.
Eller när glaset välter o all juice rinner ut på golvet. Har ni en aning om hur mycket ett litet glas innehåller o hur kladdigt juice är? Jag vet det nu, man får den kunskapen när det sker o alla städsaker är kvar i gamla lägenheten…. Lovar att det osade en del allt annat än fina ord när jag torkade upp allt, som tur var finns det ju papper, vatten, diskmedel o en stor förpackning med torkdukar – NU har jag också upptäckt hur otroligt bra dom är….
Eller när en tallrik ramlar i golvet o går i allt annat än 2 bitar…

Det var många censurerade ord som for runt här då kan jag säga… det osade nog ur öronen.  Och tanken – jag ger upp, jag skiter i detta – kom mer än en gång.

Men som sagt, mitt i allt, när jag verkligen tror att jag gett upp helt, så kommer det där bubblande lite försiktigt på ena kanten… gör sig påmind. Är inte livet bra härligt ialla fall?? Det är en kort tid nu, sen så kommer allt bli lättare, allt kommer ramla på plats, jag kommer vara klar med flytt, fräscha till här o packat upp. Rensat klart allt – tonvis – o får en otrolig nystart som jag inte kan beskriva hur det känns.

Att den här livsglädjen ändå finns där o småbubblar o gör sig tillkänna då o då, har jag helt o hållet mina närmaste att tacka för. Dom som finns där för mig oavsett – min familj (barn o syster med familj), mina vänner, det är nu det märks vilka som verkligen är mina vänner – men om jag ska vara ärlig var det där mest en fras som kommer över en när jag inser vilka vänner, vilka otroliga vänner jag har. För det finns nog ingen vän som inte funnits där, dom har funnits där alla på olika sätt – för alla bor på olika avstånd från mig.

Dom har stöttat mig, lyssnat, låtit mig gråta, förstått mig, peppat mig, puttat mig uppför backen o dragit mig framåt… Utan er, ja då hade jag nog inte en orkat le idag. Ni är få, men ni är nära o jag är så tacksam för att ni finns här för mig. Tacksamheten över att ha er i mitt liv är otroligt stor just nu när det går så upp o ner i orken – för det är ju där det ligger, när energin tar slut så ramlar det negativa över en på ett annat sätt, man är helt enkelt så trött att val, beslut, praktiska saker blir för mycket.

Sen att kunna få gå till jobbet mitt i detta – som igår, bara släppa allt, för jag ska jobba – traska iväg o omge mig av min andra familj – för det är så jag tänker på dom. Jag har verkligen haft turen att få helt underbara kollegor som är precis som en andra familj. Dom finns där, lyssnar, stöttar o framför allt gör att man skrattar mycket – o skratt ger energi, tränger bort det negativa.

Fick också en fråga igår – om jag ville åka med till en ort jag gillar, var där några veckor förra året – det var lugn, det gav energi att vara där. Nu fick jag frågan om jag kanske ville följa med en vecka senare i höst. Och beroende på vilken vecka det gäller så visst – går det så tror jag nog att jag inte kan säga nej. Det skulle vara så otroligt avkopplande. *ler* o tänker på att baka äppelpaj o göra hemmagjord vaniljsås – det var mums det…. Baka o laga mat, promenera, njuta av att bara vara…
Men vi får se, det ska passa in, det ska kännas rätt – känns det som att jag har anledning att istället stanna hemma tja då gör jag det… går ju baka äppelpaj o göra vaniljsås även här *ler*