Då o då under årens lopp har jag lyssnat på detta program som på något sätt påminner mig om mina somrar när jag var liten. Det var ju ofta det som hördes från radion på somrarna, vinjetten är något som man aldrig glömmer.
Nu kan jag inte säga att jag är bra på att lyssna, att jag lyssnar varje dag – utan det blir lite då o då.

Hösten 2014 frågade E mig om jag lyssnat på Börje Salmings program den sommaren – det hade jag inte, hade nog inte lyssnat på något program den sommaren om jag ska vara ärlig.

Så i år bestämde jag mig för att till o med titta på listan o se vilka ”pratare” som jag tyckte var intressanta o som jag verkligen lyssna på. Den första var 7  juli och det var Doc Forrest, det var ett program jag kände skulle vara skoj att lyssna på.
Har också bokat in i almanackan till o med vissa datum med ”pratare” som jag tänker lyssna på i år.

Det bästa är, idag med internet att man kan missa programmen när dom går, o sen lyssna ifatt sig *Ler*. Nu lyssnade jag faktiskt på Doc Forrest program när det gick, det var verkligen något jag ville lyssna på o det var helt klart värt tiden. Det var intressant att lyssna på det han berättade, visst är man inte ett dugg intresserad av tatueringar så är det nog ett dåligt program. Men den mannen har verkligen gjort mycket för tatuering.

Min tatuering är faktiskt gjord på hans studio i Hägersten – men inte av honom, utan av Mia, som jobbade där då. Men det är några år sedan o det är dags att förstärka den – men vill självklart att det är hon som ska göra det – får leta upp henne, beställa tid o ta mig dit.

Idag letade jag upp det här gamla programmet som Björn Salming hade gjort 2014, o efter att ha lyssnat på det så förstår jag vad E menade, det var intressant o gav ialla fall mig en lite annan bild av honom än man kanske hade innan. Även om jag kanske inte direkt tänkt på honom mer än som en ikon för hockey.

I år har jag också tänkt mig lyssna på Carolina Klüft, Magnus Uggla, Alexander Bard. Och det finns program jag kommer låta gå om jag kommer ihåg, för jag vet att ibland gömmer sig det bästa i något man inte känner igen. Att det är någon som har något intressant att berätta på ett intressant fängslande sätt. Det enda jag vet att jag never ever kommer lyssna på är Carola Häggkvist, det enda som kan få mig att lyssna på det är om någon vill tortera mig… o jag alltså måste… men det ska inte ske *ler* tack o lov. Och det bästa är att jag fått jäkligt bra ”taxiöron” – det är att man stänger av ljud – folk som pratar med en…. Man slutar lyssna *ler*… 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=6448529