Sitter o pratar lite med en väninna som jobbar på en skola om det här hur barn/ungdomar beter sig i olika situationer.
Samtidigt ser jag ett inlägg i en grupp på facebook:

Att se sina barn
lyckliga är den
bästa känslan i
hela världen.

Jag kan inte göra annat än att hålla med – det är en av den härligaste känslan man kan ha. Se sina barn lyckliga, må bra, ha ett bra liv.

Så får jag en låt i huvudet – Genesis, Jesus he knows me

jag har alltid sen första gången jag hörde låten småskrattat åt texten, framför allt följande meningar:

Just do as I say, don't do as I do

Won't find me practicing what I'm preaching
Won't find me making no sacrifice

(Så kom jag till att lyssna på gamla godingar, den här gången är det Phil Collins som skränar i högtalarna *ler*)

Tillbaka till det här med hur barn/ungdomar (skriver bara barn från nu men menar även ungdomar) agerar i olika situationer o med andra människor. När man ser på hur föräldrarna/vuxna i barnens närhet agerar så ser man hela tiden likheter.
Om sker ska lösas med aggressivet, om det är mycket att lägga över skulden på andra, om det är att göra val utan att ta reda på fakta, om det är att dra sig undan, eller lägga all skuld på sig själv… finns många olika varianter men det som är att man kan se samma mönster hos föräldrarna som hos barnen.

Ändå vet jag att alla föräldrar försöker lära sina barn, uppfostra dom så att dom ska få ett lätt liv, att dom ska lösa konflikter på ett bra sätt, att dom ska ha ett bra socialt liv… för man vill sina barn så väl. Ofta kanske man till o med vet av egen erfarenhet att vissa saker, visst sätt inte är den bästa lösningen, så man försöker med ord berätta ”hur” man på ett bättre sätt tar sig genom livet. Men så tänker man inte på sitt eget agerande, man fortsätter själv i sina egna banor som kan vara så fel, det är inte det bästa sättet i situationer som uppstår. Kan vara sätt att vara eller sätt att agera.

Det värsta är här att hur mycket man än pratar o berättar, förklarar så kommer ord bara vara ord o inte ha någon som helst tyngd om man sen själv agerar tvärt emot. Barn härmar bättre än lyssnar på ord, dom orden blir tomma när dom vuxna i närheten gör på ett sätt som är tvärt emot… så dom härmar.
Nu är det så barn gör för att lära sig, gäller alla djurslag, bebisar härmar dom vuxna för att lära sig.

Men det är svårt att se sina egna ”fel” hur man själv agerar tvärt emot – det är ofta invant sätt som bara sker.
Jag vet själv flera saker jag nu efteråt med facit i handen gärna hade gjort annorlunda om jag vetat hur mycket barn ”härmar” o sen gör samma misstag trots att dom vet utgången o trots att jag pratat om det, förklarat o gett råd.

En sådan sak är att jag borde ha skilt mig långt tidigare – inte alls tänkt att mina barn skulle få växa upp i en familj med båda föräldrarna – jag ser idag nämligen hur många saker som blev fel – hur jag vek mig, tog saker, inte sa ifrån… jag har sett samma agerande hos mina tjejer i deras förhållanden. Och det är inte så konstigt, dom har ju sett o lärt sig, dom härmar, dom lyssnar inte.

Många pratar om hur man själv blivit påverkad som barn, oftast är det när det är ”större” saker – man lägger skulden på föräldrarna, man får en del att som vuxen att jobba med för att komma förbi sina automatiska sätt att agera o må, som kommer från detta. Men ofta glömmer man att det gäller även åt andra hållet – våra barn tar efter oss, lär av oss.

Barn borde vara den del av våra liv som får oss att tänka till, som får oss att ändra på beteenden vi har som inte är så där jätte jätte bra. Barn kan vara dom som får oss vuxna att tänka mer på hur vi agerar o beter oss i olika situationer o mot andra människor. Så att vi inte bara säger orden utan även visar med hur vi själva gör.

Nu är ingen av oss perfekta, alla är vi unika, alla har vi våra fördelar o våra lite mindre bra sidor. Men är man medveten om sina mindre bra sidor, visar barnen att man är det o att man vet när man gör fel, att man jobbar på att ändra på dåliga vanor – det gäller alla dåliga vanor man har… Då kommer man som vuxen att vara mer till hjälp för sina barn än när man ser alla andras fel men inte sina egna o att det är sådant som barnen härmar.

Ja det var en intressant pratstund min o jag hade, som satte igång mera tankar o tankarna satte igång en vilja att studera beteende ännu mer, lära mig mer om människans beteende – har ju alltid varit intresserad av det.

Brrrr mer kan jag knappt få ur mig efter morgonens promenad, den blev inte direkt lång, men det gjorde ingen skillnad - bara stoppa ut näsan gjorde att kylan kröp innanför alla kläder.

Så det blåser, så grått o kallt det blev bara sådär helt plötsligt - det ska ju vara vår mot tidig sommar, det ska vara varmt, ja även om det blåser o är grått så ska det vara lite varmare än det är nu. Tycker ialla fall jag - det här gör att man känner sig lite missmodig inför sommaren, hur kommer den att bli? 

Kan inte bli sämre ialla fall *ler* man får väl se det från det hållet o hoppas på det bästa - tänka positivt.

Nu tinar vi upp under varma filtar, massor av stearinljus tända o jag dricker en stor mugg med varm choklad. Bara att hålla muggen i händerna är mysigt o värmande, sen sippa lite choklad, känna värmen långsamt även sprida sig inombords - mmmm. Gäller ta vara på varje chans att mysa o njuta, vara positiv. 

Ta vara på varje härlig sak som sker - som trevliga telsamtal *ler*