Den här frågan är en av dom viktigaste vi måste besvara för oss själva när vi är i ett förhållande – är det här en person jag är kär, verkligen älskar eller tycker jag om. Dessa frågor om man svarar ärligt på dom så kan dom vara bra för att man själv ska reda ut vad det är men känner.

Jag tror på kärleken, jag tror på passionerad kärlek o jag tror att man kan bli kär mer än en gång i livet. Jag tror däremot inte att man kan älska flera än en person åt gången på det här sättet som jag pratar om nu – däremot kan man älska flera på ett vänskapligt plan, det som jag kommer kalla tycker om vidare här i texten för att hålla isär dom.

Förälska oss kan vi göra ofta, jag tror att det hör till om man blir attraherad av någon av någon anledning, förälskelse är något som kommer för att vi ska bli mer fokuserade på personen o lära känna den mer. Sen vet man aldrig hur det blir när man lär känna lite mer – antigen så svalnar känslorna när man lär känna den andra närmare, vardagen kommer in, eller så djupnar känslorna o förälskelsen går över till kärlek.
Ibland tar vi ändå fel eller kanske det är så att vi inte vill vara ensamma, lämnade, så när förälskelsen svalnar så håller vi fast i att vi älskar istället för att acceptera att vi tycker om personen, men ska gå visare o leta kärleken. Vi slösar egentligen bort tid på det sättet o kan missa personer som varit rätt när dom passerar genom ens liv. För jag tror också att personer som kunnat vara rätt kan missas av olika anledningar – att man inte vågar satsa eller tro på det man känner, eller att man är för upptagen av något annat, så man missar hur starkt man kände för dom.

ÄR HAN/HON DIN HÖGSTA PRIORITET?

När du älskar en människa är det här något som förändras på ett undermedvetet plan. Man börjar tänka mer i termen vi än jag, och oavsett vad det handlar om så kommer du inte göra val direkt själv utan vilja prata med din partner. Din partner är omedvetet involverad i livet – ni är ett ”vi”.

Man börjar också lita på sin partner mer än på någon annan, till och med sig själv. Tro inte att jag menar att din partner ska börja styra eller ta över ditt liv. NEJ, vad jag menar är att man kommer finna den tillit och den vägledning vi alla behöver här i livet i sin partner. Man bollar viktiga saker med sin partner och det är den personen man sen lyssnar på. Man vågar göra mer saker när man känner den stöttningen, man tar sig an saker lättare genom den här stöttningen, man känner sig inte ensam och man känner att man gör val till en liten del även för ”vi” inte bara sig själv. Man gör många val tillsammans.

Det här med att lita på, ha tillit till sin partner är så viktigt, så fort man börjar känna något, en del kallar det magkänsla, eller att man lär sig att ens partner inte går att lita på – det finns många områden där man måste kunna lita på. När det kommer fram att man inte kan lita på, att man inte känner den där 100% tilliten, då är det verkligen dags att börja svara på frågan är jag kär, älskar jag eller tycker jag bara om, är jag i förhållandet av fel anledningar?

Ens partner kommer att vara en prioritering . Att t ex tacka nej till en inbjudan någonstans för att kunna vara hemma med din partner börjar kännas rimligt, ja till och med rätt. Man vill hellre tillbringa sin tid tillsammans, göra saker tillsammans. (Även om man nu även ska göra saker var och en för sig också)

ÄR DU KÄR I PERSONEN ELLER I KÄRLEKEN I SIG?

En av de svåraste frågorna att ställa sig själv men som kommer att ta bort 50% av tvivlen.

Här måste man vara ärlig mot sig själv, innan man kan säga till någon annan att man älskar dom. Det finns inget värre än att säga ”Jag älskar dig” för att sedan inse att man faktiskt inte gör det. Man tycker väldigt mycket om, men man älskar inte personen. Då har man hamnat i en jobbig situation och det vill man inte – varken som den som sagt att man älskar likväl som man inte vill höra orden om dom inte är sanna.

Försök att komma fram till varför man är i förhållandet. Rör det sig bara om att man gillar att bli bortskämd eller ha någon som tar hand om sig? För det gillar alla, det är så vi fungerar. Det är inget att känna skuld för. Var dock medveten om att det här är något som finns i alla förhållanden till en början. Så småningom när verkligheten/vardagen kommer ikapp och man blivit van vid det hela kommer man inse om det bara handlar om att det känns bra att ha någon som behandlar en väl. För när vardagen ramlar in i livet så kommer många saker ändras mot då när man var förälskade och lärde känna varandra.

Svaret du ska söka efter inom dig själv borde vara något i stil med ”Han är en varmhjärtad man och det är därför jag älskar honom” eller ”Hennes leende lyser upp hela min tillvaro”. Om blotta tanken på dem påminner dig om deras egenskaper och vilka fantastiska människor de är, inte ENBART för det sätt de behandlar dig på men hur de är med andra människor också, då älskar du dem.

KAN DU LEVA MED DERAS SVAGA SIDOR?

Det är en svår fråga och det är viktigt att du förstår den för att kunna besvara den på rätt sätt. Alla har vi våra svaga sidor. Som människa SKA vi ha brister. De är vad som gör oss unika och vackra. Det är helt omöjligt att hitta någon som inte har sina brister. Men den riktiga frågan är, kan du ha överseende med dem? Jag tror starkt på att det är möjligt och att man kan vara tillsammans med någon som har en rad mindre attraktiva egenskaper.

Någon skulle kanske t ex kunna ha överseende med en partner som blir väldigt arg över småsaker men som genast inser sitt misstag och ber om ursäkt. Någon annan kanske inte kan ha det. En del människor klarar inte av att hantera ilska. Dom skulle hellre vara i ett förhållande där man ignorerar varandra i flera dagar i sträck istället för att ta allt på en gång och få utlopp för sina känslor.
Här kommer också dom här gamla klyschorna in som att inte fälla ner toalettocket, sprida ut kläder, inte sätta ihop strumporna parvis.
Helt enkelt är det små saker som är både är vad någon gör eller inte gör praktiskt som det är personlighetsdrag som hur personen är i vissa situationer.
Så man måste ställa sig frågan om man kan leva med deras svaga sidor under en lång tid, kanske t.o.m för resten av ditt liv. Om man kan det är det definitivt ett klokt beslut att vara tillsammans med dem. Känner man sig osäker….

(Det här är också ett bra sätt att se längre fram i förhållandet om man börjat tappa känslor, eller kanske aldrig hade rätt känslor – det är när man börjar irritera sig på sin partner över småsaker, eller varje dag, det finns alltid något man känner irriterar en eller gör en arg eller besviken. Då ska man verkligen tänka över vad nästa steg är – prova lösa det eller gå vidare.
Samma sak är om man känner att ens partner börjar bli irriterad på en, eller arg, inget är bra – inse då att känslorna inte längre är som dom var, ta ett eget beslut i om man vill stanna kvar o vänta på avslut från sin partner eller ta steget själv och leva olycklig fram till dess. Eller börja prata, se om man kan lösa det, hitta tillbaka till varandra eller inse att det är dags att gå vidare.)

Ibland går det inte att låta bli - fast att man ska, eller mer för att det finns egentligen inte plats - jag vill ju ha lite plats ifall att jag råkar springa på något jag bara måste ha...

Vet inte om jag kan räkna in dom här i den kategorin - kanske - eller mera kategorin, dumt att missa när dom står framför näsan på mig.

Den första är en orkidé med kort stängel o mindre blommor - plantan var bara så stor, eller rättare sagt det ser ut att vara 3 plantor tillsammans i krukan. För 49 kr var det ett måste  - tittade inte ens på själva blomman. Blev positivt överraskad när jag kommit hem  ser att det var en lite rosa blomma.

Den andra hittade jag idag - men då var det mer själva blomman som lockade - är svag för färgen o sen när jag såg den måste jag kika lite närmare - att det då var två plantor i krukan gjorde att det var lätt att ta med den hem. Liten o kort stängel, på den här också - kostade 30 kr mer än den rosa.

Blir skoj att se hur jag kan får dom att växa på sig :)

För mig ska svaret på båda dom frågorna vara, ”För att vi älskar varandra” – så enkelt. Om man slutar älska varandra, när man kommit till den punkt där det inte finns några känslor kvar så avslutar man. Är man på samma nivå, kommer på det tillsammans är det enkelt, det blir ofta så av sig själv, man är överens, man vill gå vidare bli kär igen…. O man önskar samma sak för sin partner. Det finns inga hårda känslor eller ord, det är bra separationer.

Men så är det inte så ofta, oftare är det att den ena har utvecklats iväg åt ett håll o då känner att det här stämmer inte, jag har inga känslor längre… Medan den andra är kvar i sina känslor o tro att allt är bra. Det kan blir en chock att få veta att den andra slutat älska, att den vill gå vidare. Det går ofta med automatik att man försöker hålla kvar vid förhållandet. Men det är ganska döfött, för har känslorna försvunnit är dom borta…  bra är om man kan förstå det o istället gå isär utan hårda ord o bli osams, kunna fortsätta vara vänner. Ja man behöver inte hänga på varandra men man är inte elaka mot varandra.

Jag har tänkt mycket på det här, jag har varit i situationen. Ja båda – ingen är rolig. Det ÄR svårt att avsluta något med någon som så klart visar att dom har starka känslor o blir ledsna – men i längden är man snällast då. För hur ska annars den personen kunna gå vidare i livet o hitta någon ny att bygga upp något med? Att stanna kvar för att vara snäll??? Näää o är man snäll? Ofta är det så att man stannar för det är bekvämt, men sen så kommer någon ny in ens liv kommer man gå vidare. Så då kommer den andra bli ledsen ialla fall…. Så varför dra ut på tiden?

Eller att vara just den som inte alls slutat älska – än, den som försöker hålla kvar, försöker att man ska prova lite till. Här sker det ofta så att den som vill gå känner skuld o stannar kvar – ett tag, för man kommer komma fram till den oundvikliga punkten till slut ändå – har man slutat älska någon så är det svårt att få igång dom där passionerade känslorna igen – det är mera att man är vänner. Och vem vill vara bara vän med den person man har ett förhållande med??? Ja inte jag, vänner har jag ändå…

Jag är glad idag att den andra verkligen stod på sig, sa att han inte såg att det skulle fungera, det var bara att ge konstgjord andning. Och det var så rätt, för när det väl var slut så försvann känslorna hos mig också o saker blev mer klara…

Och jag vill då inte vara tillsammans med någon bara för att han är rädd att göra mig ledsen eller för att han har det bekvämt, blir bekräftad av mig. Nej tack, då är jag hellre ensam o har chansen att träffa någon som passar mig, som älskar mig.

Jag har under mina år som singel, sen jag skilde mig pratat med åtskilliga personer, ja det blir män då jag ju är kvinna o dejtar män, vet dock att det inte är någon större skillnad åt andra hållet – så haka inte upp er nu på att jag kommer skriva han – det kan vara en hon, Jag skriver bara utifrån mig, mina tankar, mina erfarenheter.
Jag har alltså kommit i kontakt med män som stannar kvar hos sin fru, men älskar henne inte, letar lite spänning o sex på annat håll. Det är inte bra det här med otrohet – men för mig när jag tänkte på det här under många år så har jag kommit på att det är inte bara sex som är otrohet.

Otrohet för mig är att svika den andra personen, att förstöra tillit man har – o det kan man göra på så många flera sätt än att ha sex med någon annan. Det finns ju även par där det är okey att ha sex utanför förhållandet, dom har öppna förhållanden – men likväl kan det vara svek, saker som gör en ledsna – otrohet.

Jag har sett så många gånger när män pratat om att dom stannar kvar för barnens skull – dom älskar inte alls längre, men står ut för barnens skull. Ja jag har till o med hört varianten att han inte alls älskade mamman till sina barn, valde henne för att hon var en bra mamma??? Ja det är då inte det sätt jag skulle uppskatta att bli vald för.
Sen har jag pratat med en man där dom aldrig knappt var hemma samtidigt – men bodde tillsammans, låtsades vara en familj för barnens skull… dom reagerar inte ens när barnen kommer hem en efter en runt 12 års ålder o undrar varför aldrig mamma o pappa gör saker tillsammans, varför dom inte kramas eller har samma sovrum – för allt det där gör ALLA kompisars föräldrar. Sen att se att dom barnen hade jätte svårt att få förhållanden, dom visste inte hur man gör kan man kort säga.

Att visa kärlek, kramas, osv är inte bara att ge sina barn det – även om det är super viktigt – så är det minst lika viktigt att barnen få se hur man ger varandra det som vuxna – likväl som dom ska lära sig att det går att bli osams men lösa konflikter – att allt ingår i ett förhållande.

Sen tänker jag vidare – vill jag vara med någon som inte vågar välja bort mig eller vill av lathet, egoism – för att det är bekvämare, med orden för barnens skull, för att man har firma tillsammans, för ekonomin, för boendet, för att det är jobbigt att göra förändringar…. Nej fy fan (ursäkta svordomen men så starkt känner jag) Jag skulle känna mig så otroligt dum, sviken, utnyttjad. Jag har faktiskt svårt att sätta ord på vad jag känner vid tanken på att något sånt här skulle komma fram till mig.
Nu menar jag inte att man fortfarande har någon form av känslor kvar, att man har det jobbigt men BÅDA vill försöka – nej jag menar när den ena har tappat alla känslor helt, det finns mer irritation, mer gräl mer negativa stunder – det finns inget att bygga på. Man lever mer parallellt än tillsammans.

Jag skulle bli så ledsen att någon utnyttjat mig på det sättet inte gett mig chansen att komma över det som varit o börjat leva igen, hitta någon ny. Att någon är tillsammans med mig för t ex barnens skull, men inte älskar mig…. Barn ska ha lyckliga föräldrar som mår bra, även om det är på varsitt håll, barn mår inte bra om det är massa negativa vibbar hemma hela tiden.

En annan sak som jag tänkt på – det är att jag vill kunna lita på min partner – att lita på ens partner är inte bara att han inte ska vara otrogen genom att ha sex – jag vill veta att han älskar mig, inte är tillsammans med mig för någon annan anledning o sen pratar av sig om hur jobbig jag är med någon annan. Jag vill inte gå omkring o undra om han har en dålig dag om det beror på att han egentligen inte älskar mig utan är irriterad på mig o vill iväg från mig – men kan inte av någon anledning.
NEJ tack, då är jag utan, det är rent ut sagt förnedrande att vara i ett sådan förhållande anser jag….

Jag vill veta att saker jag berättar för honom stannar kvar hos honom, jag vill känna att vi är ett par o vissa saker stannar kvar hos oss. Det är inget han ska ha som samtalsämne med sina vänner liksom jag inte ska ha det med mina. Tillit, ligger åt båda hållen o att kunna lita på någon är inte enbart att den inte ska iväg o ha sex med någon – det är så många andra saker som kanske till o med är viktigare för att man ska ha ett bra förhållande.

Så jag har idag – svårt att se att man håller sig kvar i förhållande av helt fel orsaker – man bara dödar sig själv, man mår dåligt, alla runtomkring mår dåligt….

Nä, jag vill må bra, jag vill älska, älskas, jag vill ha tillit, jag vill njuta av allt man gör tillsammans o veta att det är vi. Vi har något som är speciellt o där släpps inte andra in – det är det där som är närmast innerst inne. Tillsammans o enskilt har man självklart vänner – men det där intimaste, det kanske lite hemliga det har man tillsammans det sprider man inte omkring sig till andra. Det kallas att man ska ha tillit o lojalitet..

Vet inte min partner vad det är – nej tack, då får det vara över, jag måste kunna lita på till 100%

Jag idag tänkt på det här med att be om ursäkt, när något blivit fel – att någon gjort fel, sagt fel o det blivit negativa effekter av det. Räcker det med ett förlåt, ursäkta det ska inte göras om.

Man ska alltid förlåta, för sin egen skull, förlåta o på så sätt släppa det som skett. Acceptera o gå vidare. Men att förlåta är inte samma sak som att man känner att allt är som innan, att man känner tillit fortsättningsvis.

Många har så lätt att slänga ur sig – oj så dumt av mig, ursäkta. Men sen inte egentligen mena det, man vet att det kommer göras om igen – om inte mot mig men någon annan. Det är som att det är inte så viktigt vad man gör mot andra idag. Man kan ju bara säga förlåt, ursäkta o lova att inte göra om det.

Visst ska man kunna förlåta o gå vidare o klara av att bygga upp tilliten igen – sen ibland så är inte ens tilliten förstörd för det är inte någon så stor sak. Nu är det inte jag själv som utsatts för något direkt som jag nu tänker på o reagerar på. Nej det är två väninnor. Lite samma sak även om det är helt olika saker. Det är någon som genom sitt egna sätt att inte tänka på andra försatt mina väninnor allt annat är trevliga situationer. Och även om det kanske inte räcker med en ursäkt så är det ialla fall något, det beror också på hur det sägs o att man sen märker att det verkligen var menat.

I dom här fallen med mina väninnor så blir dom drabbade o det går inte att göra något åt det - sånt gör mig ledsen arg o känner mig maktlös, man ska inte bli utsatt för sånt sätt av någon annan. Och jag hoppas att personer som utsätter andra för detta kommer på något sätt drabbas själv o få känna av hur det känns….

Kan en förälskelse ge personliguteckling?

Intressant fråga som jag fick efter att jag läst ett mail som låg i min inbox.

Svaret då, ja för mig blir det ett starkt ja, klart att en förälskelse kan ge en personligutveckling, liksom en relation byggd på kärlek, men även en separation. Allt som gör att något förändras för oss kan om man använder det rätt, ge en personligutveckling. Man får bara inte stanna till o låsa sig i ett läge.

Personlig utveckling startar när man ser förändringar o tar till sig dom på ett bra sätt, gör något bra av det som sker. Och det kan man göra - något bra av det som sker - både av positiva saker men även det som kan verka negativt.

Förälskelse är att släppa in en annan person i ens liv o sakta anpassa sig till varandra, se fel som finns o på ett bra sätt kommunicera för att hitta bra förhållningssätt, göra ändringar, kompromissa. Låta känslorna övergå till kärlek, en kärlek som sen måste vårdas, vattnas, ansas, gödas... kärlek finns inte bara där av sig själv, den måste underhållas för att finnas kvar stark o härlig.

Såg en filmsnutt på youtube där en relationscoach pratade om att vara kär, att älska. Man kan älska på många sätt, men här pratar man om den kärlek, att älska en partner, det där man har gemensamt, det man bygger upp tillsammans. 

Han sa något som när jag tänker efter stämmer väldigt bra - det är att om man börjar älska en person, men inte får respons, då dör den här passionerade kärleken som ska finnas mellan ett par. Om någon fortsätter att påstå att den älskar på det sättet så har den personen inte riktigt förstått vad äkta kärlek är - utan då är det andra saker som man känner - men det är inte den kärleken. För den måste vara besvarad för att blomstra. 

Då är det mer en rädsla att ingen ha, att vara ensam, känna sig ratad.

När jag tänker tillbaka på mina förhållanden, på samtal med vänner så stämmer det här ruggigt bra - men det är svårt att se just då - lättare att se i backspegen när man slutat vara bitter.

Förälskad då hur är det hur känns det? Nääää det tänker jag inte gå in på här, alla vet nog hur det känns *ler*

Jag själv har sagt dom senaste 13 åren att jag blir inte förälskad, jag håller avstånd, sen så om det känns bra om jag tycker om personen o märker att man har samma värderingar, tycker om samma saker, trivs tillsammans så utvecklas det här "tycker om" till kärlek, att älska. 

Idag när jag ser tillbaka så har jag funderingar på om det då verkligen blir "rätt" sorts kärlek, den där passionerade härliga, som ger ett djup till hela ens liv. Utan att det istället blev en annan sorts kärlek, att jag älskar mer som kompis, utan djup, utan passion, utan det där.... "jag gör vad som helst för dig" - utan istället en kompiskärlek som var lite trygg, att ha någon där.

Tror jag tagit upp det här tidigare - såg programmet The Milliondollar Matchmaker. Ett par sitter o pratar o båda sa att dom först haft förhållande med massor av bara galen attraktion, där det var sex som var i centrum - förhållanden av den typen där ut ganska så snabbt, dom tål inte vardagen. 

Så efter det hade dom sökt tryggheten o letat förhållande o provat där det var mera vänskap, en trygghet - men inte så jätte mycket av den här galna passionen. Dom trodde att det var det lugna trygga säkra som skulle vara resten av livet. 

Visst det var relationer som höll längre, det stämde - MEN det blev för tråkigt till slut. Attraktionen tappas fort, sexet försvinner.... den är en vardaglig lunk som infinner sig snabbt men efter ett tag blir för tråkigt. Istället börjar man leta fel på varandra....

Så dom personerna sa att nu letade dom lite av båda sakerna i en bra balans - en partner där det var stark attraktion o samtidigt fanns en skön lugn trygghet. 

Jag förstår vad dom menade o säger att ja det söker jag med - har haft det så jag vet att det finns, hur det känns o att det fungerar.

Idag *ler* vet jag att jag faktiskt kan bli förälskad - fast jag inte trodde det... 

Och det är inte helt fel att känna att jag inte har blivit helt död... helt känslokall.... 

Sova - kom hem från jobbet för flera timmar sen, men inte ännu somnat. Var en natt där det varit att göra precis hela tiden o då brukar tiden gå fruktansvärt fort - men inte i natt. Trodde klockan var minst 1 o då var den inte ens 22 än... så var det precis hela natten sen. Det kändes helt avigt...

Ställde in lite tidigare än jag skulle - men det går inte att jobba när man har näsblod som inte vill stoppa upp. Det här med näsblod är något som kommer o går - är så van att jag inte ens tänker på att jag har det, haft det till o från ända sen jag var liten - ja så länge jag kan minnas.
Och jag vet hur jag ska göra, så försvinner det ganska så fort - men när det inte gör det - som nu i morse, inte så skoj.... tur jag kunde avsluta o gå hem. Och till slut så fick jag stopp på det.

Jag som är så peppad att komma igång att träna lite på morgonen när jag kommer hem igen. Men lite svårt att göra något vettigt idag. Får se om jag tar en stund innan jobbet i kväll/natt.

Ätit lite frukost eller nu ljuger jag ju, inte ätit alls, bara värmde en mugg choklad o suttit o värmt upp mig med. Blev så frusen, ja så pass att jag inte kunde somna, en varm mugg choklad var helt perfekt den var otroligt god o värmde skönt.

En liten till positiv sa som kom av min lunch härom dagen - ja förutom trevligt sällskap *ler*.

Jo jag kunde äntligen få hjälp att få tillbaka det gamla utseendet på min Photoshop. Det var inte så dumt, nu kan jag avända den igen. Varit utan den ett bra tag nu - efter en uppdatering så bara ändrades utseendet o jag fick bara inte till det, tänk jag som är så envis gav upp, lät det bara vara.
Nu kunde jag visa hur det såg ut, vad som fattades o han fick gå hem o klura lite, antagligen googlat en del - så när jag kom hem låg ett mail med lite beskrivning på vad jag kunde göra, o jag provade o det fungerade, så nu kan jag använda den igen. *ler* Helt underbart har saknat programmet använder det oftare än jag ens tänker på märkte jag nu när jag inte hade programmet så som jag ville.

Inatt körde jag storbil, inte partybilen med lampor i taket utan vår "gubbe" det är jag o en annan tjej som kallar honom så, lite skoj att vi båda använder samma smeknamn på bilen. 
Men det var lite besvikelse att det inte var partybilen - först... så börjar vi färden, lite högre musik på radion än jag brukar ha - eller lite, ganske mycket, men vad gör det när kunderna har skoj o sjunger med. (vet ni vilken låt det är som flest personer sjunger med till??? Oavsett kön eller ålder, ensamma eller i grupp??? - jag kanske redan nämt det, men tänkte på det i natt igen, nu spelas den inte så ofta längre, men när den kommer blir det alltid karaoke-känsla i bilen. Det är Justin Bieber, Love Yourself)
Ja vem har sagt att det måste vara blåa lampor i taket i bilen för att det ska vara en partybil??? För jag lovar att det här var partybilarnas partybil - så dom sjöng o "dansade" i sina säten.... "Gubben" gungande fram på vägen *skrattar* det är en härlig glädjande känsla när med sånna kunder.

Eller när man kommer fram o det blir glatt hejjane - kunderna känner igen mig o blir glad när dom ser att det är jag. Sånt värmer o speciellt när dom faktiskt kommer ihåg mig - som när en tjej som då glatt säger att det här är "min chaufför" jag har ofta åkt med henne, komma hennes långa hår o kolla in hennes naglar. Alla måste då titta - tur dom var fixade :)

Eller när ett gäng unga killar skramlar ihop alla sina lösa pengar till dricks *ler*... eller när en kille bara måste få en kram. *ler* dom är härliga, vi har otroliga kunder här säger jag bara. Kanske man skulle sätta in en ros i tidningen åt dom??? 
Jag menar kan kunderna sätta in till oss kan väl vi sätta in till dom. 

Och just en ros hade en av våra förare fått i vår lokala press härom dagen - sånt värmer så otroligt att läsa.

Själv hjälpte jag en avkastad ryttarinna - mötte en häst o ryttare när jag var påväg att lämna av kunder - när jag är påväg tillbaka mot staden så kommer en häst travande, utan ryttare - jag saktade ner o blev lite orolig att hästen skulle fortsätta på stora vägen men den tog av in på en grusväg - mot stallet.

Jag kunde inte låta bli att köra ner på den lilla vägen jag förstod att hästen kom ifrån - o mycket riktigt där en bra bit in kom ryttaren gående - jag sa hoppa in, kör dig till stallet. Så vi kom fram till stallet precis när hennes mobil ringde oroligt från stallet - hästen hade precis kommit in i stallet o stod utanför sin box.

Hon var så tacksam, det var en bit att gå, o jag känner mig glad att kunna hjälpa till.

Nej nu ner o måste måste sova.... 

Behöver lite sällskap, känner jag... ska fråga....

Nagelbilder