Ibland ser jag något som väcker ett minne eller att en tanke jag har får fart o utvecklas, ibland är det saker jag hör som får mig att stanna till, tänka till lite… det kan som nyss vara att tv´n går o jag varken ser eller lyssnar på programmet, jag vet oftast inte ens vilket program eller vilken kanal – det är bara ord som jag hör som fastnar. Jag har inte hört något runtomkring – det är bara några få ord som fastnar.

Den här gången var det om att våga, att kasta sig in i någon som kanske kan bli ett nytt förhållande. Att man har djupa mentala sår som gör att man är rädd, det gör för ont, man håller avstånd att hamna där igen.

Orden som sas var att det är svårt att veta när rädslan som kommer i en situation när man känner att någon är intresserad o man själv också känner något – om rädslan är för att såret inte är läkt, eller för att man är rädd att såret ÄR läkt. Vad gör man då, hur går man vidare då, eller ska man backa?
Det kan ibland vara en trygghet att kunna gömma sig bakom mentala sår o skrämmande när man märker att såret har läkt, man reagerar igen på någon annan, man känner, man hoppas, man är nyfiken. Rädslan är så stor att man ska bli sårad igen, att man ska stå där igen med ett ännu större sår. Så man vågar inte tro att man blivit läkt att man fortfarande är sårad o därför ska man inte kasta sig in i något nytt, man måste vara läkt innan man gör det.

Men tänk om det är så att när man är riktigt sårad, när allt är öppet så är det bra att låta sig landa lite, läka lite – men man behöver inte bli helt läkt, det är okey att våga igen o vem vet kanske det är just det som behövs för att man ska läkas helt. En annan person som hjälper till att läka det där sista, som gör att man vågar litar på någon igen, vågar känna, vågar hoppas, vågar se framåt.

För även om man ska läka ordentligt själv, inte lägga ansvaret för sin egen lycka på någon annan, så kan det vara den där lilla guldkanten, bonusen, att någon visar sitt intresse, trampar in o märker att man är rädd, istället visar att dom menar allvar. Att man får känna det där att man betyder något lite extra för den här personen, det där som gör att man vågar släppa dom lite närmare o närmare. För att till slut vara helt läkt.

Men det måste verkligen vara någon med otroligt tålamod, o verkligen känna att känslorna är så riktiga o starka att det är värt att ta det långsamt, att visa att han står kvar, visa att han menar det han säger – visa att känslorna ÄR starka… för det är det som krävs för att man som sårad ska våga igen. 

Så det var en bra fråga – är rädslan man känner när någon visar intresse för en, verkligen att såret inte är läkt eller är det större chans att rädslan ligger mer i att såret faktiskt är så pass läkt att man är redo att våga igen. Jag tror eller får le lite åt mig själv o säga att i mitt fall, det jag har erfarenhet av är att det sista är nog mest riktigt – jag är nog mer rädd för att det ska vara ett läkt sår att jag är redo…. Därmed inte bara redo att släppa in någon utan där skon klämmer, redo att riskera bli sårad igen.
Men när man blir uppvaktad, får en respons som känns in i hjärtat – man känner att personen verkligen menar det som sägs, görs…. Ja då ska man våga, man får inte missa den chansen – det är dumt att vara rädd o låta rädslan styra….

Jag tänker våga *ler*

Lita på ... känna för ... älska o älskas igen <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ner över mig - jag vill göra det, jag vill ha så, det där var snyggt, hur ska jag göra om det där mer personligt o "jag"...    Det är verkligen skoj att låta kreativiteten flöda, ta in idéer spotta ut dom i massor, ändra, vända vrida, hitta nya l...

https://www.youtube.com/watch?v=LfBDvQvkjgM https://www.youtube.com/watch?v=DoZ19QmNQy4 ...