Sova - kom hem från jobbet för flera timmar sen, men inte ännu somnat. Var en natt där det varit att göra precis hela tiden o då brukar tiden gå fruktansvärt fort - men inte i natt. Trodde klockan var minst 1 o då var den inte ens 22 än... så var det precis hela natten sen. Det kändes helt avigt...

Ställde in lite tidigare än jag skulle - men det går inte att jobba när man har näsblod som inte vill stoppa upp. Det här med näsblod är något som kommer o går - är så van att jag inte ens tänker på att jag har det, haft det till o från ända sen jag var liten - ja så länge jag kan minnas.
Och jag vet hur jag ska göra, så försvinner det ganska så fort - men när det inte gör det - som nu i morse, inte så skoj.... tur jag kunde avsluta o gå hem. Och till slut så fick jag stopp på det.

Jag som är så peppad att komma igång att träna lite på morgonen när jag kommer hem igen. Men lite svårt att göra något vettigt idag. Får se om jag tar en stund innan jobbet i kväll/natt.

Ätit lite frukost eller nu ljuger jag ju, inte ätit alls, bara värmde en mugg choklad o suttit o värmt upp mig med. Blev så frusen, ja så pass att jag inte kunde somna, en varm mugg choklad var helt perfekt den var otroligt god o värmde skönt.

En liten till positiv sa som kom av min lunch härom dagen - ja förutom trevligt sällskap *ler*.

Jo jag kunde äntligen få hjälp att få tillbaka det gamla utseendet på min Photoshop. Det var inte så dumt, nu kan jag avända den igen. Varit utan den ett bra tag nu - efter en uppdatering så bara ändrades utseendet o jag fick bara inte till det, tänk jag som är så envis gav upp, lät det bara vara.
Nu kunde jag visa hur det såg ut, vad som fattades o han fick gå hem o klura lite, antagligen googlat en del - så när jag kom hem låg ett mail med lite beskrivning på vad jag kunde göra, o jag provade o det fungerade, så nu kan jag använda den igen. *ler* Helt underbart har saknat programmet använder det oftare än jag ens tänker på märkte jag nu när jag inte hade programmet så som jag ville.

Inatt körde jag storbil, inte partybilen med lampor i taket utan vår "gubbe" det är jag o en annan tjej som kallar honom så, lite skoj att vi båda använder samma smeknamn på bilen. 
Men det var lite besvikelse att det inte var partybilen - först... så börjar vi färden, lite högre musik på radion än jag brukar ha - eller lite, ganske mycket, men vad gör det när kunderna har skoj o sjunger med. (vet ni vilken låt det är som flest personer sjunger med till??? Oavsett kön eller ålder, ensamma eller i grupp??? - jag kanske redan nämt det, men tänkte på det i natt igen, nu spelas den inte så ofta längre, men när den kommer blir det alltid karaoke-känsla i bilen. Det är Justin Bieber, Love Yourself)
Ja vem har sagt att det måste vara blåa lampor i taket i bilen för att det ska vara en partybil??? För jag lovar att det här var partybilarnas partybil - så dom sjöng o "dansade" i sina säten.... "Gubben" gungande fram på vägen *skrattar* det är en härlig glädjande känsla när med sånna kunder.

Eller när man kommer fram o det blir glatt hejjane - kunderna känner igen mig o blir glad när dom ser att det är jag. Sånt värmer o speciellt när dom faktiskt kommer ihåg mig - som när en tjej som då glatt säger att det här är "min chaufför" jag har ofta åkt med henne, komma hennes långa hår o kolla in hennes naglar. Alla måste då titta - tur dom var fixade :)

Eller när ett gäng unga killar skramlar ihop alla sina lösa pengar till dricks *ler*... eller när en kille bara måste få en kram. *ler* dom är härliga, vi har otroliga kunder här säger jag bara. Kanske man skulle sätta in en ros i tidningen åt dom??? 
Jag menar kan kunderna sätta in till oss kan väl vi sätta in till dom. 

Och just en ros hade en av våra förare fått i vår lokala press härom dagen - sånt värmer så otroligt att läsa.

Själv hjälpte jag en avkastad ryttarinna - mötte en häst o ryttare när jag var påväg att lämna av kunder - när jag är påväg tillbaka mot staden så kommer en häst travande, utan ryttare - jag saktade ner o blev lite orolig att hästen skulle fortsätta på stora vägen men den tog av in på en grusväg - mot stallet.

Jag kunde inte låta bli att köra ner på den lilla vägen jag förstod att hästen kom ifrån - o mycket riktigt där en bra bit in kom ryttaren gående - jag sa hoppa in, kör dig till stallet. Så vi kom fram till stallet precis när hennes mobil ringde oroligt från stallet - hästen hade precis kommit in i stallet o stod utanför sin box.

Hon var så tacksam, det var en bit att gå, o jag känner mig glad att kunna hjälpa till.

Nej nu ner o måste måste sova.... 

Behöver lite sällskap, känner jag... ska fråga....