En hel del fina smycken, ringar, armband som jag verkligen vill ha. Men kan ju inte använda allt ändå, så varför ha massor man inte använder? Bara för att det är snyggt.

Det här hjärtat blev jag lite extra förtjust i så antar att jag inte kommer kunna låta bli, lär ju inte få det i Alla Hjärtans Dags present, man måste ju ha en hjärtevän först o främst. Men man kan köpa till sig själv också, tack o lov. 

Fick ju två helt underbara sjalar från min dotter o svärson efter att dom kommit från Thailand. Mjuka sköna, helt rätt färger - jag visste redan när jag fick dom att det skulle bli favoriter o användas dagligen, det gör jag - bara lite svårt att välja vilken av dom *ler*

Nu har jag sett bild på mjuk kashmir sjal i olika färger o blev sådär "vill-ha" igen. Men är lite sådär... lite dyr för att inte veta exakt hur den känns, hur storleken är, ser stor ut på bilden, men måtten ser ut att vara mycket mindre än känslan blir när man ser den....  Är den så som det ser ut, så som jag i huvudet tänker mig den är den mycket prisvärd, men om inte känner man sig lurad. Då betalar jag hellre mer o köper den ute i affär så att jag verkligen vet, inte chansar. 

Finns verkligen många saker som ger den där känslan att man vill ha *ler*

Innan jag började jobba hade jag kommit igång o träna. Eller det var delvis lite ändring av matvanor, men mest det här att träna regelbundet. Jag trivdes bra, det gick bra, det fungerade för mig - o gav resultat som jag var nöjd med.

(Kan inte låta bli att tänka på förr - många år sedan, när jag var gift, att jag tränade eller rättare sagt vi tränade, jag var nöjd, vänner såg o berömde, men min man var aldrig nöjd, jag fick hela tiden höra att jag fick inte resultat snabbt nog, att jag gjorde fel... all glädje över resultat som kom försvann - allt var bara obehagligt. Undrar hur djupt det där varit rotat o hur länge det hindrat mig även om jag inte kanske tänkt på det. Mer än att det spelar ingen roll vad jag gör eller hur jag gör, det blir ändå inget bra.... den tanken har jag haft många gånger när jag nu tänker efter.)

Ingredienser

• 125 g kallt smör
• 3 dl vetemjöl
• 2 krm salt
• 2 msk kallt vatten
  
  
• Fyllning:
• 2 st stora gula lökar
• 3 msk smör
• 4 msk strösocker
• 100 g Fontana Feta Original
• 3 dl creme fraiche
• 3 st ägg
• 2 msk färsk finhackad persilja
• Salt och vitpeppar

Läser rubriken på ett mail jag precis fick. Att det snart är Alla Hjärtans Dag o att det därför var tid att bli kär – It´s time to fall in Love. Och jag vet att det är mest handeln som pressar på att den här dagen ska firas, det är en fin inkomstkälla för dom. Men jag då som inte alls ser något fel i att både ha en speciell dag för något att fira, o även fira samma sak när som helst under året. Som just det här med att visa att man älskar varandra. För det är något som ju ska ske varje dag, på olika sätt.

Jag gillar ju romantik, det här lite gulliga omtänksamma, med lite kanske onödiga saker, inte för praktiska saker. Spontana saker. Vet inte om det bara är jag – men för praktiska saker är inte romantiska…
Men klart romantiska saker hör till att man är kär, eller förälskad, det skulle då göra att man inte kan ge någon annan det här spontana uppskattande. Så är det ju inte – man kan ge andra man tycker om o uppskattar små saker, beröm, upplevelser utan att det blir romantiskt. Utan bara för att visa att man tycker om o uppskattar personer, att man gillar göra andra glada.

Även om Alla Hjärtans Dag har inriktning mot kärleken, det romantiska så kan man ju faktiskt även ge någon något lite för att man uppskattar personen. Ja bara ett kort med uppskattade ord är inte fel alls.

Sitter o småsurfar på nätet just om Alla Hjärtans Dag o hittade något jag skrev ihop som en liten artikel för ett annat ställe. Det var så längesen som 2007, måste tänka lite – var jag kär då??? Nej det var jag faktiskt inte…. Det kom senare på hösten att jag föll väldigt pladask o djupt, djupare känslor än jag haft på länge *ler vid minnet* En man som har en egenskap som få har – gällande mig – han får mig att lyssna o ta till mig det han säger …. Utan att jag börjar motargumentera, och jag tar verkligen till mig det han har att säga. Vissa saker finns kvar i minnet, och vissa saker han sa tar jag fram än idag för att påminna mig själv… Ja han har fortfarande kvar den egenskapen som gör att jag lyssnar – har förmånen att ha honom som vän idag.

Hur ska du fira 14 februari i år?
Jag vet hur jag skulle vilja fira den dagen….

Alla hjärtans dag är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner kring helgonet S:t Valentin som uppstod under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag.

Redan i slutet av 400-talet så firade den katolska kyrkan ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari, vem nu denne man var är inte känt. Men det finns dokumenterar om flera olika martyrer men namnet Valentinus redan från 200- och 300-talet

Men det var först under medeltiden som kopplingen till romantik och kärlek uppkom. Kan vara så att folket trodde att det var just i mitten av februari som fåglar sökte och fann sin partner. Och den tanken inspirerade ungdomar att fundera på vem deras Valentin skulle bli, dvs vem skulle dom vara ihop med minst ett år framåt.

Valentindagen var en fest för ungdomar och förälskade redan på 1300-talet i England och Frankrike. Och man hade olika parbildningslekar, på medeltiden kom seden att skriva kärleksbrev och dikter som rimmade. Det tryckta och utsmyckade valentinkortet kom i slutet på 1800-talet och blev mycket populära.

Äldsta bevarade valentinhälsningen är från 1477,då den unge Margery Brew skickade en hälsning till sin trolovade som hon kallade sin "worshipful and well beloved valentine

Här i Sverige fick firandet av den här dagen fart först under 1990-talet och har nu hamnat i högtidskalendern som "Alla Hjärtans dag". Själva firandet av S:t Valentin kom inte hit förrän på 1960-talet och då antagligen lanserades den av kommersiella skäl.

Myten bakom "Valentindagen" är förstås inte lika romantisk som firandet. Valentin var enligt sägnen en modig präst i Rom år 269 e Kristus. Han vigde förälskade par i hemlighet, eftersom kejsaren hade förbjudit alla giftermål mellan unga människor. Han upptäcktes förstås, blev fängslad och avrättades sedan genom halshuggning. Dessförinnan lyckades han smuggla ut ett kärlekskort till fångvaktarens dotter. Kortet var undertecknat "Från din Valentin". 

Det finns också en annan teori för att den 14 februari blev kärlekens dag och den menar att dagen har valts för att turturduvorna inleder sin parningstid i mitten av februari. 

"Alla hjärtans dag" firas över hela världen, men firandet ser inte likadant ut överallt. Bl.a så hälsar engelsmännen till sin älskade via små annonser i dagstidningen. I Italien ställer man till med karneval i kärlekens huvudstad Venedig. I Japan uppvaktas kvinnorna med vit choklad.

Tänk jag har haft ledigt. Men även om det är 2 nätter ledig så känns det bara som en dag ledigt – tiden behövs till att sova ifatt sig lite o sen så försvinner ändå dagarna när jag inte vänder om dygnsrytmen – har kvar vakna nätter.

Just nu är jag tröttare än vanligt, går på nässpray o panodil. Så ont i kroppen, varm o täppt – men det går över, känns mest när jag vaknar, väl kommit igång så är det bättre.

Lördagen, nattpass, alltid skoj o lite mer att göra när det är lönehelg, lite mer fart så att säga. Nu var det lite andra aktiviteter som också upptog mina tankar, känslor o kropp – ja man kan nog säga så… Det kändes ialla fall… o det får gärna ske igen, o utvecklas… *ler* även om det just nu är frustrerande.
För det vill jag – ja att det ska ske igen, o framför allt att det kan utvecklas – bli ”mer”, mycket ”mer”.
*ler* Tänk att man kan bli så frustrerad o samtidigt må så bra, bli så glad.

Och nu har vi börjat som dom har inom vården – delade pass *ler*… man jobbar o sen åker man hem o loggar ut ett par timmar, för att fortsätta jobba lite mer = lite längre in på morgonen. I lördags passade det mig väldigt bra, var inte alls dumt att åka hem en liten stund *ler*.

Tänker lite på det här med förhållande, kontakt, närhet… hur lustigt det kan vara att man har någon som man klickat med o kan prata om allt, hur lätt som helst. Sen inleder man ett förhållande o man tycker otroligt mycket om personen, men ändå är det inte till den man vänder sig, det är för svårt att öppna sig o dela saker som är på djupet, att man inte känner något intresse eller tilliten att söka stöd o tröst när något sker.
Sen tar förhållandet slut – o DÅ så känner man helt annorlunda, helt plötsligt får man vara stöd, blir kontaktad o har helt andra samtal med så mycket mer djup än man någonsin haft.

Känns lite konstigt, det finns många tankar på varför? Men visst känns det bra.
Men ändå lustigt att det kommer det där man ville ha, när det är över?

Igår, var det en jobbig dag, många tankar o känslor, jag inte ville varken ha eller ta tag i, då blir det annat som blir det som märks utåt… Har fortfarande inte varken tagit tag i det o då inte kunnat bestämma mig för hur jag ska ta mig vidare – det är lite för jobbigt, gör lite för ont. Bara det att jag erkänner att det finns där, att det är jobbigt o att jag inte vet vad jag ska göra vidare med detta… Ja det är ett steg framåt, att inte förneka det helt… Måste självklart ta tag i det o göra något, ta ett beslut av något slag. För det kommer bara äta upp mig inifrån annars.

Bästa är att jobba då, för då har man fullt upp, jag har så bra arbetskamrater att jag kan få skratta mycket, lämna det andra hemma….
Men jag vet att jag egentligen skulle vilja få krypa in i en famn, gråta ut o bolla, prata, få lite stöd i mina tankar. Det är verkligen just i situationer som dessa som jag känner mig ensam, riktigt ensam. Vänner i all ära, jag älskar mina vänner, jag är så tacksam över dom…. Men….

Idag har jag hållit igång, japp det är ett bra sätt att inte tänka *ler*….
Har skrivit in mitt schema för februari, kikat på ett datum lite framåt för något lite speciellt – hoppas det fungerar (kanske jag ändå har börjat få lite aning om vad jag ska göra angående det som är jobbigt) sen har jag aktiverat mig med ett träningspass, en promenad, hämtat ett paket, bakat en semmel kladdkaka o en rulltårta, samt gjort egna doft ljus. Japp här har det varit fart på tanten, ja just ja jag har sprungit runt lite o dammat o torkat också… inte direkt planerat mera spontant, ha något att göra.

Kladdkakan, lätt att göra, doftade underbart av kardemumma o kommer bli väldigt fin o smarrig dekorerad o färdig att äta. Det ska på grädde, men jag tänker ta o använda upp resten av mandelmassan o blanda med grädden.
Egentligen tänkte jag göra en med mandelmjöl, men när jag såg vad en liten påsa av det kostade så – näääää, jag är inte överkänslig för något, så det fanns ingen anledning att betala den summar för att baka…. (Över 100 kr för ca 500 gr.)

Rulltårta var första gången jag provade på att baka, o det gick över förväntan – fluffig god – men inte helt nöjd med fyllningen – men man får prova sig fram lite så att man får den som man själv vill.

 

Det höll på att bli kolasnittar också men hejdade mig, samma med tunna grahamskakor – hade inte grahamsmjöl hemma, orkade inte ta mig iväg o handla. Får ta dom där godsakerna en annan dag :)

Istället tog jag o plockade upp allt i mitt paket o provade att göra egna doftljus, på soyavax. Va lätt, så skoj o det doftade ljuvligt. Orkidée/Jasmin. Nu ska ljusen få ”vila” helst 1,5 vecka för att doften ska ”sätta sig” o bli riktigt bra sen när man tänder ljuset. Men det är svårt när man gör något för första gången, man vill prova direkt :).

Nu ska jag bara dekorera burkarna så att dom blir lite fina, antar att jag kommer att prova både måla o gravera på dom. Ja inte nu på engång men framåt – sen dom egna burkarna kan man alltid använda igen o igen så då kan man göra dom lite extra fina.

Saknar, saknar, så jag saknar…. och längtar, det är inte riktigt klokt, jag är förvånad, snopen över hur starkt jag känner…

Ja nu snöar det igen :)