Ledig, vad hittar jag på då - jo jag bakar.

Hade fått för mig att göra en hög små semlor att ta med till jobbet, först  o främst. Men när jag håller på att blanda ihop degen, röra ner mjölet så går vispen sönder, så ingen visp med degkrokar att ta till... ja bara ner med händerna o arbeta in mjölet... 
Dom blev klara, dom går att äta - kanon goda att doppa *ler* som vetebullar. Men inte riktigt som jag vill ha dom om semlor. Delvis inte så "fluffiga" som jag vill ha dom - men även om jag tog 50% mer kardemumma så känns inte den smaken o det vill jag gärna att den gör i en god semla.

Vispade ihop lite grädde o mandelmassa för att fylla två små för att dom måste ju provas *Ler*

Som sagt, dom dög - men ska hitta ett annat recept o köpa en ny visp...

Men framför allt skulle jag ju baka en cheesecake - en jag fått recept på för många många år sedan o som är otroligt god. 

Jag lovade chefens gravida fru, som är galen i cheesecake, att hon skulle få. Och vem håller inte sina löften angående godsaker till en gravid kvinna??? 

Jag är så otroligt glad för deras skull o skämmer så gärna bort henne med lite godsaker.

Nu måste jag ju testa den på några först, var ett par år sedan jag gjorde den - så när den var klar, ganska direkt skar jag upp fyra bitar, en egen o tre att traska iväg med till stationen för att låta tre arbetskamrater prova. Den blev godkänd så nu ska en stooor bit levereras till rätt adress *ler*

Ja när är ens älskling som mest sexig? 

Ofta är det inte tillfällen när man kanske tror att det ska vara så - jag menar att vara sexig, att reagera på någon när man pratar om sexig så tänker dom flesta på naket, sexiga kläder - ja just det är som man tänker på när man tänker sexigt. 

Men när man sen börjar tänka efter själv o prata med andra om det här, när är ens partner som mest sexig, när kan det pirra till lite extra så kan det vara i väldigt olika situationer, i väldigt vardagliga situationer.

Men kanske det inte enbart då är att det är sexigt, attraktion som känns det kanske är mera kärlek, att man känner kärlek o attraktion som ger en känsla av "vill ha dig nu på direkten"

Vilka är dina situationer, har du några som är lite extra??

Här är några som jag kan komma att tänka på som ger mig lite extra pirr i magen 

• När du känner dig tuffsig och din babe her handen runt din nacke och pussar dig på pannan.
  
  
  
•  När du får syn på honom bland folk och han tittar upp på dig och ler leendet som säger “Du är min" 
  
  
• När han kliver innanför dörren o man äntligen får krama om honom.
  
  
• När han ser att du är skittrött o föreslår mys i soffan.
  
  
• När du kommer hem o han har lagat din favorit rätt o dukat lite fint - då vill man bara slita av sig o honom kläderna :)
  
  
• När älsklingen kommer med det spontana förslaget om att ta en dusch, tillsammans. Eller överraskande kommer in i duschen till mig när jag tar en dusch.
  
  
• När din älskling kommer upp nyvaken o går direkt fram o kramar om mig.
  
  
• När du vakna mitt i natten o din älskling andas - bara att han finns där är sexigt o det är svårt att hålla händerna i styr *ler*
  
  
• När din älskling precis är klar med tandborstningen o du vet att du kommer få en tandkrämspuss o kanske mer :)
  
  
• När din älskling sänder ett spontant sms om att han saknar dig...
  
  
  

Finns många många flera små vardagliga situationer, ofta olika - det bara sker o det bara känns i hela kroppen... 

...ju säga “Jag älskar dig” utan att det kan vara för tidigt, för sent, tas på fel sätt osv osv... Det är liksom dagen då vi får sprida kärlek lite sådär lite “mer” än vi annars gör utan att det missförstås.

 

 

 

 

 

Ser väl mysigt ut <3

 

Så känns det just nu.... processer som man går igenom... ensam o då blir vissa saker jobbigare o lite mer långdragna. Men det går ändå framåt, jag tillåter mig inte att ha på någon offerkofta för länge just nu... Igår snurrade allt på fort, jag kände mig stressad o hann inte riktigt med mig själv på något sätt... idag nu när jag vaknade till så är jag låg o känner mig som om jag rasat ner i marken efter ett fall på några meters höjd.

 

Det här är något som vissa kan göra hur lätt som helst, dom kan fråga vem som helst, när som helst om vilken sorts hjälp som helst. Det spelar inte så stor roll om det är något stort eller litet – dom frågar, ser till att dom får hjälp, från vem spelar heller inte så stor roll, bara någon finns där att hjälpa.
Ofta hänger det här med att ha lätt att fråga om hjälp om vad som helst från vem som helst också ihop med att dom inte själva direkt spontant o frivilligt hjälper någon annan. Nej hjälper dom är det för att dom ser att det kan ge en fördel senare eller att dom hamnar i ”jag måste”. andra har jätte svårt.  

Sen har vi då den andra sidan, dom som har svårt att be om hjälp. Och ber dom om hjälp så är det bara om vissa saker o få speciella personer dom frågar. Det är mer mentaliteten att inte störa, inte be om någon som gör att det tar massor av tid från den man frågar, eller att det blir mentalt jobbigt för en själv, att öppna sig… man vill inte lasta över sånt på någon annan.
Men dessa personer har då istället väldigt lätt att ge hjälp, både om någon frågar men ännu oftare spontant erbjuda sin hjälp.

Men man klarar sig inte helt själv, man behöver då o då lite hjälp från andra av olika slag. Man kan inte allt, och ibland behöver man inte bara praktisk hjälp/stöttning utan mer mental… få prata av sig, ibland få råd men oftast just bara få ösa ur sig o någon lyssnar, verkligen lyssnar o bryr sig.

Jag själv har svårt att be om hjälp, all sorts hjälp. Jag har lärt mig att ibland så måste jag, det underlättar att få hjälp. Jag kan inte allt själv, o många kan även det jag kan mycket bättre. Lättast har jag nog att be om hjälp som är av det mer praktiska slaget, som låna bil, bli skjutsad, hjälp med datorn om den gått sönder…. Men det är så många jag ber om den hjälpen heller, jag kan inte fråga vem som helst eller ens tacka ja om någon jag inte känner väl o är trygg med erbjuder sin hjälp.
Öppna upp mig, prata om jobbiga saker – är bra mycket svårare. Oj ja så mycket svårare – här är det få som jag gör det med, det här lite djupare, jobbiga….

Något hände för mig härom natten, o jag tror självklart som vanligt att det där är bra, det där klarar jag själv. Jag har så otroliga arbetskamrater o finns där, o att dom frågar gör att jag får prata av mig. Det ÄR jätte bra, men märker också – inget negativt alls nu utan bara hur jag nu fungerar o hur jag märker att min egna process fungerar – det är att när det kommer saker som ”vilken tur… det kunde ha skett ditt eller datt…. ”
Ja jag hade tur, jag har varit i den tanken på det som skedde o tänkt att det var ganska så ”litet” ändå mot vad andra gått igenom – så inget att älta om… Men så börjar då hjärnan jobba, dom spå hjärnspökena – ni vet Casper o Laban…  snurra runt o då kommer tanker på hur situationen hade kunnat bli… alla dom här värre sakerna som jag fått höra ”vilken tur att det inte….”
Vilket har gjort att nu så tänker jag lite väl mycket på det istället…

Inte alls bra tankar… för det gör att nu kommer rädslan på ett helt annat o större sätt. Men tar det som en process, kanske det är så att jag själv inte riktigt än landat i den situation jag var i, o vad som faktiskt kunnat hända.

Tankarna far också runt lite o jag har kikat på nätet på en sak…. O så kommer tanken… är det en av dom? Stämmer utseendet, händerna, andra saker…. Hmmmm ja nej ja nej nej ja… eller… kanske….

Det var inga som helst problem alltså inte en tanke, inte en känsla som startade natten efter när jag jobbade – tills det hoppar in en killa i samma ålder o ungefär samma – hur ska jag säga utan att det blir fel – ”typ” av person… o utan att jag ens tänkte på det så kommer tankarna på ”vad som kunnat hända”. Märker själv att jag nog blev lite stel…

På sånt här märker man att man reagerar bra mycket mer än man själv tror, o behöver få prata av sig o få lite stöd, mer än man själv tror. Vissa saker går att prata allmänt om, andra saker går att prata med nära vänner med… men sen andra saker är det bara få få som man känner att man vill/kan prata med. Den man behöver få ha o prata med, om det som hänt eller annat…  bara just få prata…  Men det lustiga är att det då helt plötsligt blir svårt att be om den hjälpen. Det känns så konstigt o fånigt. Hur förklarar man att man behöver, när man inte kan trycka på en precis punkt som – kan du hjälpa mig byta däck, eller sätta upp en hylla, flytta något tungt. Man har svårt att precisera men ändå behöver? Hur ber man om den hjälpen? Utan att låta flummig, fånig???

Det är väl där saken ligger, att man inte vill störa, inte verka fånig….
Det är just här det där lilla man behöver är det man får från sin partner – o det är nu jag verkligen förstår vänner som säger att dom söker, inte vill vara ensamma….  Att ha någon att få det här av, utan att egentligen ens behöva be om den hjälpen.
Som nu, jag skulle vilja bara krypa nära, sitta i soffan luta mig mot, känna armar runt mig eller lägga mig på armen i sängen… småprata, titta på en film, vad som helst bara vara… Men jag kan ju inte direkt be en vän om det… ”Hej, du kan du kom hem till mig o bara hålla om mig en kväll??”
Det skulle vara något det *Ler*…. Så nu kom jag på en sak till som jag saknar från förhållande – det sista är väl det jag har i tanken – delvis att jag verkligen hade ledigt för jag kom hemifrån, men också det här, men tyst närhet, bara vara…. Krypa upp i soffan nära – titta på tv, små slumra eller spela något spel – bara vara nära. Så jag saknar… 

För ett litet tag sedan hittade jag en tjej som gjorde vaxljus, men underbar doft, hon sålde dom ljus hon gjort. Jag tänkte först själv köpa från henne, eller från annat ställe. Men så, nej varför köpa det här lät som något roligt att göra själv. Jag gillar ju att pyssla med lite olika saker - ger mig avkoppling. 

Man är väl kanske lite knasig när man jobbet ett nattpass, 11 h kommer hem kl 3.30, ställer sig o böjar göra ljus?? Men man är lite på högvarv, man kan ändå inte gå o sova, varför inte göra något för att varva ner? Hade allt hemma, hade provat göra sojavaxljus någon dag innan. Så nu blev det att prova rapsvax. 

Nu ska jag låta mina ljus "vila" lite innan jag ska prova dom, se vilka som brinner längst, som känns vettigast att fortsätta göra. 

Sojavaxet var mycket lättar att arbeta med, lätt att smälta, o det blev bra när det stelnat. Rapsvaxet var inte svårare att smälta, men det kändes lite mer svårjobbat efter - det blev lättare "inte snyggt" när det stelnade. Små saker störde kan man kort säga. 

Men är det längre tid det ljuset brinner, om dofter osv håller bättre så tar man det, då kommer valet bli rapsvax. 

Nu har jag bara provat att ha i doft, men kommer även leka med färger. Men också göra lite extra på behållarna jag kommer använda, både plåtburkarna, men även glasbehållare. Har idéer om att köpa glas på loppis att använda som behållare, lite roliga udda varianter. 

Sen så även sälja, färdiga men även att man kan få beställa om man vill ha någon egen text - typ namn. Både gravera eller måla är tanken just nu. Men får se, det ska ju även finnas tid. 

   sojavax i påsen, burkarna får veken centrerad genom att ta lite mjuk vax o trycka till i botten. Doften på dessa ljus blev orkide/jasmin. Ljuvlig doft. 

   Färdigstelnade, men än ska dom få vila ca 1 vecka till för att vara bäst att använda.

   här provades rapsvax som ljus o jag delade upp vaxet i omgångar för att få olika dofter. Måste ju prova flera för att hitta mina egna favoriter. Det blev vanilj, jasmin o även rabarber/plommon (inte vald doft, den kom med som gåva så varför inte prova - tänkte inte göra det först, var inte själv jätte förtjust i doften - men en vän var här, luktade lite på flaskan o sa att inte så koncentrerad doft, på ett ljus, kunde nog bli fräscht. Så ja jag hade det hemma så varför inte prova, o han hade rätt. Nu ska dom också proveldas för att se om doften håller då med)

Provade olika sätt att fästa fast veken i botten samt behålla centreringen.

Jag använde vax första omgången att fästa veken i botten med, det fungerade bra. Jag trodde att det skulle vara bättre med glue dots, såg bra o enkelt ut att använda. Såg fram emot att få prova. Men det var inte alls så lätt som det såg ut, det var svårt att få bort dotsen från det underlag dom satt på, det var svårt att få dom hela. Det var lite pilligt, vet inte om det var värt att hålla på med dom när det gick så enkelt med lite vax. 

Första omgången var jag lite försiktig, på med lite lite vax i taget för att veken inte skulle flytta på sig, stöttade upp med vad jag nu hittade som fungerade. Andra omgången hade jag köpt hållare för veken att använda. visst man behövde inte hålla på att lägga stöttningen rätt - den var enkel att använda. Men tyckte att veken flyttade mer på sig andra omgången. Nu kan det ha mer att göra med att jag inte fick till glue dotsen så att veken inte fäste lika bra i botten som när jag använde vax.

Bara leka vidare, prova vad jag tycker är enklast, vad som fungerar bäst för mig. 

Skoj var det, kommer göra flera - ska bara prova hur dom brinner för att avgöra om jag fortsätter med sojavax eller rapsvax

Läste en artikel där man beskrev 2 olika förhållanden som man kan vara i, A- eller H-förhållande. Där bokstäverna mer ska tittas på hur dom ser ut inte var i alfabetet dom står.

Att ett A-förhållande var just att parterna var beroende av varandra, man lutar såg mot varandra o försvinner den ena rasar sen andra. Man har ingen individualitet alls, det enda som existerar är förhållandet, det som symboliseras i A med strecket i mitten. Tas det bort faller inte bara förhållandet utan även individerna platt ner. Takpelarna som ska bära upp ett tag, hänger på varandra o klarar inte av att bära upp något alls.

I ett A-förhållande finns det rädsla för ensamhet, att inte klara sig ekonomiskt, socialt. Man ser brist på självständighet, man måste ha någon där, man gör sig behövd på alla sätt man kan eller visar att man behöver sin partner för annars klarar man sig inte. Det finns emotionell omognad som en grund för förhållandet, att man inte klarar sig själv, man måste ha någon.

Även om A-relationer kan ses som svåra att få att fungera i längden, så visst kan det fungera OM både personerna har samma behov, att man spelar med samma regler. Att man låter hela sitt självvärde och känslomässiga välmående ligga i att man har någon, ansvaret finns i att den andra personen stöttar en hela tiden. Ett stort beroende av varandra.

I en H-relation, där är individerna självständiga, trygga o står stadigt på egen hand. Man vandrar sida vid sida tillsammans o strecket i mitten är förhållandet där man som individer möts. Här känner varje individ sitt eget personliga värde o livet faller inte samman om en relation tar slut, här finns inget osunt beroende o relationen andas mognad.

Tycker det här var en bra liknelse för att visa hur relationer kan vara. När jag ser H-relationer så ler jag, o känner att så vill jag också ha det.

Jag ser många relationer som är A varianten, men ännu fler där det är något mitt emellan, o det är väl också det jag gått igenom, den formen av relation o jag undrar hur man ska förklara den. Det är när den ena är trygg o självständig som i en H-relation o den andra är som en behövande icke självgående individ som från en A-relation. Vilket bara ger slitningar o irritation i längden o jag tror inte heller det går att rädda upp när det gått så långt.

Eller är det då bara så att man startat som en A-relation o den ena utvecklas o reser sig, o orkar inte stötta den andra, känner sig kvävd av den andra som då visar mer o mer av behovet att ha någon att luta sig mot.
Eller var det en H-relation från start, eller verkade vara, sen kommer saker in som gör att den ena ramlar o börjar luta sig lite för mycket.
Kan det vara då man säger att man vuxit ifrån varandra? Man har helt enkelt olika behov, gå bredvid varandra eller kvävande behov av den andra?

Intressanta tankar om vad för relation man vill ha o hur viktigt det är att vara självständig som individ även i en relation.