vad det är för dag att fira idag.... något är det säkert o blir snopen om det inte är något ätbart. Det verkar ju vara nästan varje dag.

Visst var det "ätbart", men kanske inte på det sätt jag tänkte *ler*

Det är Europeiska Antibiotikadagen idag. Inte så mumsigt, men viktigt....

Ja idag ska vi äta nappemums - för det är rätt dag för det :)

men erkänner att det är inte min favvo - inte den jag väljer om jag ska äta en bakelse....

Vad har du för favoritbakelse???

Dagens dag - Mångkulturella matdagen

Den Mångkulturella matdagen är instiftad av den ideella föreningen Kultursmakarna för att ge vidgade vyer om världens mat och kulturer. Tanken är att bygga broar mellan grytorna och öka intresset för varandra, Mångkulturella matdagen uppmärksammas för att inspirera till att prova en rätt från en annan kultur än den egna. Kultursmakarna uppmanar skolor, förskolor och institutioner att servera rätter från det mångkulturella köket denna dag.

Visst låter det här som en rolig dag, kunde vara en riktigt smarrig dag - att kunna smaka på olika nya rätter. Men jag har då inte märkt något. Pratat med vänner som har barn o skolåldern o ingen hade fått något speciellt eller kunnat välja något lite annorlunda till lunchen. 

Vissa saker är typ bara jippon, det vet jag - men ibland kan man ta till sig ett jippo utnyttja det o göra något bra av det. Som här, mat, använda det för att bredda kunskaper om varandras kulturer. Mat är en bra inkörsport för den biten - tycker jag. Mat har alla intresse av, det är något vi alla kan njuta av... o på så sätt komma i kontakt med annat än det man är van vid, bli nyfiken o nyfikenhet som mättas väcker mer nyfikenhet... så kan något bra startas upp. 

Vi kan lära oss mera om olika kulturer, förstå varandra bättre - o det skulle verkligen inte vara något fel.

Fick en otroligt välskriven o tänkvärd kommentar till mitt inlägg efter fredagen den 13e, Sorg (http://itismadeby.bloggplatsen.se/2015/11/14/11216184-sorg/)

Tyvärr "försvinner" ju kommentarer på något sätt, men jag ville lyfta fram just den här kommentaren från Anna Kindstrand. 

Fastnade så för hennes ord, sätt att skriva o framför allt det hon skriver sist i sin kommentar - "Man kan leva med mycket om man har en positiv grundsyn på livet som helhet"

Har också läst lite bakåt i hennes blogg o rekommenderar verkligen den till andra, det är en välskriven blogg men jätte bra tankar o åsikter.

Anna´s kommentar:

Det som hände igår är så stort och hemskt att det är svårt att ta in, och känslor av chock, sorg, medlidande och rädsla genomsyrar allt just nu. Du har så rätt i att alltför många människor fastnar i gnäll och petitesser, och glömmer att se det som faktiskt är bra och fint i livet. Tacksamhet är nog inte en missbrukad känsla hos alltför många.

Personligen har jag ett mycket stort engagemang i vad som händer i samhället och världen, men min livsfilosofi är just att förstå att uppskatta det jag har, glädjas och såväl små som stora saker, och snabbt gå vidare från de oförrätter och nederlag som vi alla drabbas av då och då, och som hör till det som kallas livet.

Man får bli besviken och ledsen över saker som sker, men självömkan leder inte till någonting. Ibland får man konstatera att man måste leva med saker som inte är ultimata, men om man accepterar att allt inte kan vara perfekt till 100% så går det riktigt bra ändå.

Själv krockade jag med en älg för tre år sedan, och kommer aldrig att bli helt återställd. Men det kommer jag aldrig att deppa över. Mina skador är en del av den jag är nu, och jag låter dom inte hindra mig från att göra något jag vill göra. Jag jobbar för fullt, jag rider och tävlar och jag bejakar allt jag tycker är roligt.

Man kan leva med mycket om man har en positiv grundsyn på livet som helhet.

Ha det bra! Kram Anna

Som sagt det finns dagar för allt, bra saker, ointressanta saker.... det här var något jag inte visst fanns. Visste inte ens att det fanns utbildningar eller utbildade personer som höll på med musikterapi. Men det låter så bra, en riktigt bra terapi. Och läser att även om det i Sverige är mycket okunskap om ämnet, så finns det mer utbrett i både Norge o Finland. 

Och musik som terapi - ja det måste vara lika bra som att måla, det är ju något som alla vet finns. Att man uttrycker sig via konsten, att man målar sina känslor o tankar. Man målar som terapi. Så varför skulle musik inte finnas? 

Alla är vi olika - vi uttrycker oss olika i ljud, ord, bild eller även rörelse.

Musik är healande, musik är något som vi nog alla när vi tänker efter använder oss av - det är en typ av musik vi lyssnar på när vi är glada, en annan när vi är nere. Viss musik kan få oss glada, andra får oss nervösa/stressade, annan lugn....

Och vi kan röra på oss till musiken, låta kroppen följa den takt musiken är i, blunda o njuta.

I musikterapi använder den utbildade musikterapeuten musik för att erbjuda människor möjlighet att kommunicera i en terapeutisk relation. Människor ges då möjlighet att skapa ett musikaliskt uttryck för tankar och känslor med hjälp av olika instrument, rösten och/eller inspelad musik. Detta kan kombineras med mer ”sedvanlig” samtalsterapi, men ibland ersätter musiken helt det talade ordet, exempelvis hos personer som saknar talat språk på grund av kognitiva funktionsnedsättningar eller hos de som helt enkelt inte känner att de kommer längre i samtalsterapi och uttrycker att ”orden tagit slut”. Musikterapi kan ha en medicinsk, pedagogisk eller psykoterapeutisk inriktning och kan vara behandlande, eller förebyggande och hälsofrämjande. Man kan arbeta enskilt eller i grupp.

Det här var verkligen intressant o jag hoppas att den här terapiformen kommer växa på sig även här i Sverige.

Ja nu är inte ostkaka en av mina favoriter - eller jag tycker inte alls om den. Cheesecake däremot är otroligt gott. Men så var det då ostkakans egna dag idag, det finns någots dag varje dag verkar det som...

Ostkakans dag firas sen 2004 o instiftades av föreningen Ostkakans vänner där alla småländska landshövdingar sitter i styrelsen, bakom Ostkakans vänner står Frödinge mejeri. Ostkakan kommer ursprungligen från Småland och har av centerpartisten Margareta Andersson föreslagits till Sveriges nationalrätt.

Idag är det också finalen på SM-final i ostkakebakning. Det ska inte vara den lättaste kakan att baka, men det finns ju flera sorter att köpa färdiga för den som vill avnjuta en bit med vispad grädde o sylt. För det är så jag lärt mig (har ju levt med en smålänning som älskade ostkaka i 20 år :) ) att den ska avnjutas.

Recept för den som vill prova göra egen ostkaka

Ostkaka

Ostkakan serverad med vispad grädde, blåbär, hallon och jordgubbar färska eller sylt.

Ingredienser:

• 3 liter röd mjölk (3%)
• 0.75 dl vetemjöl
• 1 msk ostlöpe
• 0.5 dl sötmandel
• 2 st bittermandlar
• 3 st ägg
• 0.5 dl strösocker
• 3 dl grädde

Gör så här:

Igår fick fredagen den 13e en helt ny innebörd o idag, hela världen har sorg, det är fruktansvärt att det ska behöva ske - igen. Oskyldiga i mängder får sätta livet till, o ännu flera anhöriga blir berörda på ett hemskt sätt. 

HUR kan man tro att en sån här handling kan vara rätt??? Hur får man en person att ta sitt eget liv i samband med att ta så många andras liv som möjligt, samtidigt eller före?

Många tankar far runt, mycket sorg o rädsla finns inom mig idag när jag tänker på det som skett.

Egna problem blir så små så små - som saker som sker på jobbet, i förhållanden, egna krämpor...

man ser så många runt omkring sig som sjukskriver sig för att saker inte går deras egna väg på jobbet eller hemma, hur problem i förhållanden bara läggs på en part allt är den andres fel o den ska få sota, den ska straffas hårt o gärna länge.... man ser många som slutar leva för att dom har en krämpa, ont...

många som bara gnäller över vad dom inte har, vad dom vill ha eller hur dom vill ha

Det är för ofta jag ser att det görs inget åt saken, inga försök att kämpa o ingen är tacksam för det dom har, ser det dom har, uppskattar det dom har.... 

o ändå kan livet förändras så snabbt... varför gör vi inte det bästa av våra liv istället??? Utan fastnar i det negativa när det inte borde vara det sista vi gör...

Är det så man vill leva sitt liv? Tycka synd om sig själv o hämnas andra, lägga skulden på andra...

när det är så pyttiga saker mot vad som kan ske - vad som skett på flera ställen senaste åren o det som skedde igår.... så pyttigt så pyttigt....

I detta virrvarr av tankar så ser jag också att det finns dom som ser vad dom har, är tacksamma o kämpar  - så jag föringrar verkligen inte era insatser att göra livet så positivt det går i den situation man befinner sig i.... jag beundrar er enormt. Det är just sånt vi måste få mer av.

Det är väl tyvärr så att när sånna här sorgliga saker inträffar så ser ialla fall jag hur många det är som tycker att livet är pest för så små saker - dom hämnas, fastnar i "tycker synd om mig själv", slutar kämpa.... o det blir så litet o så "dumt" när man tänker att det här som skedde i går - kan ske var som helst.... livet kan ändras så snabbt på ett hemskt sätt - o många blir berörda för resten av livet... så hur kan man då inte försöka göra det bästa man kan av livet - utan att tycka synd om sig själv, sluta vara tacksam för det man har - bara se det man inte har eller får.... o göra allt för att hämnas????

Ja det är stor sorg jag känner idag - stark sorg - inte bara för dom döda utan det blir större, det är så många saker jag ser o känner stor sorg för...