När det är dags för pension, när jag är några år äldre än jag är idag – hur kommer jag vara då? Hur kommer min hälsa vara?

Det här är en fråga som då o då kommer upp, något jag då o då tänker på. Framför allt när jag kör sjukresor med äldre som varit inne o träffat läkare, tagit prover eller opererats. Man träffar då verkligen på alla sorters människor. Det gemensamma för dom alla är väl just att dom har något dom måste till läkare för.

Jag träffar på människor som har cancer, som åker på intensiv behandling för första gången o berättar om sina upplevelser, personer som gör resan för andra eller till o med tredje gången o deras berättelser om hur dom upplevt, hur dom lever o hur dom upplever det nu. Jag träffar på dom som opererar höfter, knän, handleder… som haft stroke, eller dom som bara åker in då o då för att hålla lite koll på värden. Ja det är bara för att nämna några saker som dom människor jag träffar på o får förmånen att prata med, få lyssna på dessa härliga människors liv, öden.

Jag märker också en viss skillnad i hur dessa människor tar det som sker dom i livet. Om dom ”ger upp” eller om det är ”fighters” människor som tänker leva vidare, visserligen lite anpassat liv efter vad det nu är dom fått som gör att det bästa av sitt liv så gott det går. Dom låter inte saker stoppa deras liv förrän det verkligen är stopp.

Jag vill bli en sån gammal tant – som kämpar på, som har ålderskrämpor men låter inte dom hindra mig från att göra det jag tycker om att göra – vad det än är den dagen – promenera, umgås med vänner, resa, pyssla med trädgården eller någon annan hobby.

Jag hoppas att jag kan få vara som min mamma, att visst det kommer ålderskrämpor, kanske någon annan sak som gör att man inte direkt kan studsa runt som en 20-åring. Men att jag är lika pigg o aktiv efter att jag fyllt 70 år, som hon är. Att jag orkar promenera kilometer efter kilometer varje dag, att jag är aktiv i föreningar på olika sätt, har en hobby som jag orkar o kan fortsätta med även efter at jag fyllt 70. Min mamma är just allt det där, hon har sina krämpor, saker som livet satt sina spår på oss med… det är inte bara att kliva upp o inte känna av sin kropp. Men det hindrar henne inte hon är aktiv både i bostadsföreningen där dom bor, hon har en hobby som gör att hon är aktiv hemma varje dag, ja kanske flera gånger om dagen – hon promenerar med sina hundar flera kilometer. Hon åker iväg ofta för träna, tävla med sina hundar – samt att hon är aktiv där också.

Så vill jag också kunna få vara efter 70 års ålder. Vara så aktiv, ha ett aktivt liv med massor att göra som jag orkar o kan göra. Även om det finns lite krämpor som känns av – men ändå ganska så frisk (ser på alla jag träffar i mitt yrke o jämför) o att kunna göra det jag gillar att göra, hålla på med mina intressen… vara aktiv så länge det bara går. Inte bitter, inte elak, kunna se vad som är rätt o fel...

SÅ hoppas jag att jag kommer få ha det när jag blir äldre.