Sitter o får i mig lite frukost, småsurfar lite - lite mellantid nu fram tills folk börjar röra lite på sig o avbytarna för dagpassen dyker upp. Så lite världsnyheter intas också. Hamnar på en lite artikel om Indien, en idisk minister ska ha sagt att det finns inga våldtäkter, allt sker med ömsesidigt samtycke. 

Enligt Tota Ram Yadav, som är minister i indiska delstaten Uttar Pradesh, vill kvinnor bli våldtagna och tillåter därför män att våldta dem. (men så snällt av dom stackars männen som offrar sig... *hör min ironiska ton*)

Hur kan en man, som är ett ansikte utåt för ett land sitta o säga något sådant till journalister? Lite som att slippa ta tag i det problem som verkligen är stort i Indien. Våldtäkter och då även gruppvåldtäkter som gjort att det blivit stor uppståndelse, både i o utanför landet.

Jag blir så less på personer som försöker rättfärdiga våldtäkt med just det här sättet att resonera. Att det inte är annat än så att personen vill bli våldtagen, vill ha sex på det brutala o nedvärderande sätt som sker. För vem vill inte det? Och vem vill inte må så dåligt psykiskt efteråt som man gör? 

Jag tänker då att alla dom som yttrar något så dumt borde bli våldtagna själva. Få känna av den där känslan av maktlöshet o tvingas till något man inte vill.

Sen ruggigt att en politiker inte vet vad ordet samförstånd innebär... verkar ju vara som att den här indiern tror att det räcker med att en person (eller en grupp) vill o den utsatta inte kommer undan så räknas det som samförstånd *ryser*. Det är ändå år 2015 o man borde ha personer som styr landet som vet skillnad på vad som är rätt o fel, vad ord betyder.... 

Så kommer en vandrande tanke - en tanke som går vidare från att kvinnor våldtas o man rättfärdigar detta med orden att kvinnor vill....

Vad säger man när ett barn utsätts för samma sak? Är det också barnets vilja, är det uppfostran eller....

Och om en man våldtas, av en annan eller flera män? Vad säger dom om det? 

För det är ju så att våldet mot kvinnor är stort, det här med våldtäkter är en del av det våldet, men det är också en typ av våld som även finns mot barn o även män. Men just det här mot män pratas det ju ännu mindre om än det som är mot kvinnor.

Även om våld aldrig är okey så verkar det konstigt nog vara mer "rumsrent" - så att man kan ta upp det, prata om det än våld mot annan person som är en man om det är av sexuell natur. För det förekommer det med... överallt. Det är bara mer nertystat på något sätt o av någon anledning....

Visste inte riktigt vilken rubrik jag skulle sätta på det här inlägget då jag redan från start känner att det kommer fladdra runt en del i olika ämnen. Tankarna drar iväg lite hit o dit märker jag.

Att det blivit lite hundtankar nu beror nog mycket på att vänner har haft trevlig start på sommaren. Nyförvärv o gamla familjemedlemmar har varit ute o tävlat – utställningar o det har blivit fina vinster.
Då drar det lite, vill åka med, vara med o hejja på… visst skoj att ställa ut, men så nervöst så jag tycker det är roligare att bara vara med, ha ”marktjänst”. Ska se om jag kan klämma in något besök på närliggande utställning under sommaren, utbudet finna ju – mer tiden som avgör *ler*. Men det vore otroligt skoj att ta en heldag eller två i sommar o vara med o kika.

Min väninna som har o föder upp malteser, tror nog alla i hela världen som vet något om malteser vet vem hon är, hennes kennelnamn o hennes hundar *ler* … men tänk hon har nu bytt ras, det ramlade in en ursnygg ung herre av en helt annan ras i hennes liv. Och när man ser honom både stå men framför allt röra på sig så förstår man att det inte gick att låta bli – vilken hund han är o han har ett smeknamn att leva upp till ”Caesar” – högst upp på tronen *ler*, för mig är det ju ett kunligt namn. I stamtavlan heter han, Shadeacre Custom Made . Nu i helgen var det debut i officiell klass för honom i Vänersborg o det blev cert o BIR. GRATTIS GRATTIS, säger jag till min väninna, Det kommer bli en rolig sommar o roliga år framför er ni två som ett team :)

   "Caear" en snygging

Sen så har jag en annan väninna som jag lärde känna för ja det är ca 25 år sedan, hon har en lite äldre dam som hon då o då ”dammar av” o tar med ut – som till Österbybruk, o det gick väldigt bra ”Mizzty” blev bästa tik. Ch Jangle´s Top Model.

   "Mizzty" en riktig dam

Sen efter sommaren, när det är lite mer vardag igen så har min lilla syster frågat mig om jag kan ”gäst-leda” ringträningar hon har – för att hon själv ska kunna vara med o öva med sin egen hund men även för att det ska bli en ny person för dom andra också, det blir inte så mycket övning på det när det är samma – hundarna lär ju känna. Så självklart sa jag ja… jätte skoj att kunna hjälpa till.

För mig så är det här med hundar – rasrena, korsningar, enkelt… man avlar bara seriöst rasrent, man köper bara seriöst rasrent. Man gynnar inte dom som korsar för att bara få en kul att sälja – tjäna pengar. En tycker jag inte mindre om djuret för det är inte hundens val att födas… det kan vara trevliga individer, det säger jag inget om.
Men det kan lika väl gå åt andra hållet att alla ”fel” kommer fram – avel är alltid ett vågspel o man vet aldrig – men samma ras så är det samma egenskaper som man korsar ihop…. Ska inte bli så  långrandig, i det här med min åsikt om blandraser…. Men jag vet att mina vänner har samma åsikter, vi har lite samma värderingar där, är man seriös, oavsett om man ska ha en hund att tävla med, ställa ut eller bara som en familjemedlem, så väljer man en ras som passar familjen, boendet, hur aktiv man är, vilken plats man har  - letar upp en ras som passar. Och sen en bra seriös uppfödare, man tar det lugnt o väntar på sin hund. Man kastar sig inte in på blocket o köper första bästa bara för att man ska ha en NU…. Eller för att den finns i närheten… o man gynnar inte dom som föder upp bladraser.

Själv kommer jag på att jag saknar o letar efter dom så tussarna nu när dom är med sin matte i Uppsala…. Dom är helt klart för långt bort… men hoppas dom snart hittar hit o sällskapar mig i sängen lite *ler*

Härlig känsla att ha det lite mer inbokat - fast inte mer än lediga dagar planerade o inbokade. Sen finns det fortfarande utrymme för lite mer spontana val för vad vi ska göra

Men jag ser fram emot den här sommaren o det som kommer hittas på att göra.

Nu är det mest att få helt klart i lägenheten - få bort allt dotterns, hennes flytt kom av sig lite. Men jag förstår också varför - det blev lite andra saker som blev viktigare o nya planer som började växa fram .... inte direkt det mamma ville, men så är livet o jag tror att det kommer bli ännu bättre i slutändan tror jag.

Snart ska jag iväg o jobba ett nattpass - med min favvo "Ettan" - men erkänner att det finns en som smyger sig fram mot platsen ... ta över. Den är lite piggare *ler*

Nu har jag äntligen fått den hett efterlängtade lilla plantan, min första julros. 

En liten planta som jag hoppas ska växa upp till ett ståtligt exemplar. Även om plantan är liten o fått fraktas i en låda med posten så är det väldig fräsch o känns ”stark” o fin. Den kommer snart planteras i sin nya bostad – kruka, o ställas på förhoppningsvis rätt plats.

Blir intressant att se vilken färg den kommer ha, o hur den kommer växa på sig under sommaren.... har sett en bild på vad som sägs vara modersplantan, o gärna *ler* men som sagt bara vänta o se tills den själv kommer börja blomma vilket säkert kommer ta ett tag....

Ja har också fått frön, lite blandade färger o vita. Jag ska nu ta reda på mer om när det är bäst att så dessa små frön, o vad jag ska tänka på för att det ska bli bästa starten – vill ju att dom ska gro, växa upp o bli fina plantor att njuta av.

Ler åt mig själv, jag är verkligen helt fast vid dessa julrosor o vill ha flera varianter o hoppas att dom ska trivas hos mig. Man vet ju aldrig om det är rätt plats, o har man inte så stort o olika platser att prova ställa dom på så får man som jag hoppas o hålla tummarna *ler*

Så glad jag blev av att se att det var min planta som kommit med posten *ler*

Den nyaste boxen som jag vet kommit att prenumerera på. Självklart var jag tvungen att prova, vara med från start. ”Elegant” låter lite mer som om det är riktat mot en äldre kundkrets. Om det är så eller inte får jag helt enkelt vänta o se.

Har ju haft Glossybox över 6 månader, så jag vet hur innehållet ser ut i den. Har även sett innehållet även i mina döttrars boxar – det har varit lite skillnad i dom. Sen även The Man box har jag fått se inte bara på nätet, o sett innehållet användas.
Även provat Glossyboxens special boxar – julasken var verkligen lyxig, ja asken alltså, den ville jag ha *ler* försökte lura den av dottern, men tji det gick inte. Får hoppas att själva boxen kommer tillbaka.

Men så var det då dags att få prova den nya – Elegantbox.

Det första jag tänkte på var att den var lite mindre i storlek o tanken hur ska det gå att få ner lite av dom större förpackningarna som kanske ska med. Men när jag öppnade boxen såg jag att det fungerade bra – lite trångt var det, men allt hade gått ner *ler*.

Det andra jag upptäckte o som jag verkligen tog som något positivt, jag gillade verkligen denna lilla detalj o jag hoppas att det är något som fortgår, något nytt varje gång, Det var att baksidan av lappen där alla produkter fanns beskrivna så fanns ett ordspråk. Jag som gillar ordspråk o citat så var det här trevligt att upptäcka.

Produkterna i boxen då, ja redan provat flera av dom.

Läppglans från Burts Bees, en så mjuk skön läppglans. Jag är väldigt känslig o kan oftast inte ha varken läppstift, läppglans eller läppbalsam/cerat – så jag är lite försiktig o använder enbart när det är något speciellt. Nu var det en så fin färg som jag bara måste prova. Och jag blev väldigt positiv över hur den kändes på läpparna.  Kommer helt klart behålla just den här för att kunna använda då o då.

Sen var det en stor flaska shampoo från Broaer, Special b2 för torrt hår. Nu har jag inte direkt torrt hår, men jag gillade det, gillade hur håret kändes efter. Och jag är ganska kräsen – det måste vara kvalité på mina hårvårdsprodukter – har ju långt hår, som jag under en period hade jobbigt med, tappade massor på grund av jätte dåligt blodvärde, som inte ville som jag o läkaren ville. Nu håller håret på att sakta återhämta sig. Det här shampoot kommer jag använda själv, inte ge bort till någon o jag kan mycket väl tänka mig att köpa det igen.

Nagellack, min favoritprodukt i varje liten box, men ofta är det färger jag inte blir så förtjusta i. Nu gillar jag Depend som märke, deras lacker är bra, det är lagom stora flaskor,  – dom hinner gå åt (för mig helt o hållet), ska bli intressant att se hur det här nya O2 lacket kommer vara – att måla med, täckning, hållbarhet o ta bort. Och den här gången *ler* äntligen en färg jag gillade o nu när sommaren är här är den ljusrosa färgen jag fick perfekt. Det lacket står på tur för nästa gång jag pysslar om naglarna o lackar om dom. (Så jag får återkomma med hur jag tyckte om lacket sen när jag provat det)

Tirivoir – sheet mask. Serum, rosenvatten, väldoftande o uppstramande var orden som fanns som beskrivning. Även här när det gäller ansiktsmasker, hudkrämer så är jag lite petig, försiktig kanske jag ska säga, har rosacia, vilket gör att jag är försiktig med att använda nya produkter. Den här lovade så mycket så jag var tvungen att prova. Och det gick bra, jag blev inte torrare, huden reagerade inte negativt med torrhet o svidande kliande områden. Väldoftande var den helt klart, om den var så där jätte uppstramande vet jag inte – inget jag direkt märkte av som en effekt efter att ha använt den ialla fall. Men sen var jag kanske mer intresserad av att se hur huden skulle reagera – torr, svidande o kliande eller mjuk o len. Det blev det sista. Så jag kan mycket väl tänka mig att då o då använda den här igen.

Rapsodine – exklusive fuktighetskräm. Den är redan slut *ler* nu var det en lagom förpackning för att ha med när man reser, det var 50 ml. Använder man den som jag, som kroppslotion efter dusch så räcker den inte så jätte länge. Men jag var positiv, den hade bra konsistens, den gick snabbt in i huden o kladdade inte av sig. Doften var också ljuvlig, fräsch o sådär lite lagom precis när man använt den utan att sitta i starkt o länge. Hem kommer det självklart snart en större förpackning. Hoppas också att jag kan hitta den här lilla förpackningen att ha med när jag reser hemifrån. Man kan inte släpa på stora tunga förpackningar i allt.

Den sista produkten Ellis Faas – Milky Lips, den har jag ännu inte provat. Det är en otroligt stark mörk röd nyans. Den kräver rätt tillfälle *ler* så testen av den kommer att få vänta lite till. Har dock ett tillfälle lite framåt här i tiden, där det planeras lite uppklätt o lite extra – då kan det här vara perfekt att prova.

Helt klart en trevlig box jag gillade, ser fram emot nästa o kommer testa någon gång till, fortsätter den att vara såhär trevlig så kommer jag byta helt, bara ta EB o sluta med GB. Man behöver ju bara en o döttrarna har ju GB så vi kan lätt byta produkter om det kommer något som man själv inte vill ha eller använder. Lättare om man har olika *ler*

Ja vuxen blir man när man fyllt 18 år enligt svensk lag. Då får man ta sitt eget ansvar, då räknas man inte som barn längre – det vet vi alla. Men att bli vuxen, att bli myndig, fylla 18 är absolut inte samma sak som att bli mogen. DET har jag lärt mig, o det har jag fått märka av till o från under mina sista år.

När personer 50+ agerar som små omogna barn som inte fick den rätta färgen på ballongen, när inget vuxet sätt finns alls hos dom. Ja egentligen så kan man nog märka ett mer moget sätt mot varandra hos barn i sandlådan.

Men när då dom som är myndiga sen stenåldern, som levt en mängd år o borde ha lärt sig hur man ska agera o vad som är rätt o fel. Framför allt måste dom ha lärt sig att om man gör o säger vissa saker så kommer det bli konsekvenser på något sätt. Men det är som om dom här personerna helt är utan förmågan att förstå att om jag agerar si kommer så att ske….

Jag läste i veckan ett meddelande som fick mig att bara skaka på huvudet o undra just – blir aldrig vissa mogna? Meddelandet var inte sänt till mig, även om jag även fått min beskärda del, det här var till en annan person i min närhet, men på sätt o vis är jag berörd.

Jag ser samma mönster som alla dessa personer kör med… först lite snällt lite försök att få kontakten på ett moget sätt… det är ord som ska låta lite snällare, lite som om dom verkligen försöker o att det är motparten som är den som gjort alla fel.
Sen märker man hur orden ändras, det blir påhopp, det blir elakheter, det blir hur synd det är om dom, vad dom gått igenom, hur dom har det… sen blir det lite mer påhopp o fler elakheter, gärna blandat med lite som man kan tolka som frågor, meningarna kommer som i en typ av frågeställning.  Det blir oftast bara elakare o mer försök att såra, göra allt dom kan för att få en reaktion som ska vara att personen som läser blir ledsen o förminskad.
Finns barn med på något sätt så har jag märkt att dom lätt dras med också i det hela. Här är en gräns jag absolut inte förstå att man går över. Barn har aldrig med vuxna personers oenigheter – man använder sig aldrig av barn för att försöka förstöra för någon annan eller göra någon annan illa. Barn ska hållas utanför, dom ska INTE användas…

Vuxna kan hålla på bäst dom vill, det enda sker är att det grävs den där berömda gropen som dom sen inte kan komma ur. För när väl saker är sagda, när något har skett så gå det inte att ta tillbaka, o det kommer alltid alltid tillbaka till den person som gör på det här sättet… tappar kontakt med olika människor som finns runt, även vänner kan tappa orken att se beteendet. Dom enda som stanna kvar är personer som är lika – som behöver samma bekräftelse, som är lika elaka mot andra – medberoende kallas dom, personer som gärna hjälper till om dom får samma hjälp tillbaka – att hålla igång det här sättet att vara mot andra.

Men dom flesta med vett kommer att försvinna från lekplatsen, ta avstånd, när dom märker att det inte var något övergående, att det inte alls verkar vara som historien från start berättades….

… inte då – sista morgonen på dom här dagarna o han ville då inte låta mig få sova lite extra *ler* Såg till att jag vaknade till ordentligt. Så nu är jag vaken, strosar runt, duschat, tvättat håret – kopplar av. Ska traska iväg lite på ”stan” bara väntar på att butikerna ska öppna, ska fixa till lite innan jag ska åka.

Sen är det jobba någon natt i rad – sen ledig igen *ler* fått ett bra schema den här månaden, klagar inte – det gör att det finns utrymme för massor av ”umgås”.
Sitter o kikar på sommaren, när jag sa be om mina lediga dagar för att vi ska kunna både träffas men också göra något tillsammans. Någon dag vill jag ha tillsammans. Även tjejerna tänker lika, den ena ska dock inte ta semester nu utan senare i år, så det blir inget ”långt bort” vi kommer göra tillsammans, jag o tjejerna. Så det kommer ialla fall bli 2 små semester tillfällen där vi kan hitta på något riktigt skoj.

Småler nöjt o fortsätter dagen :)

Det här är något jag ofta tänker på, balansen mellan att ge o ta. Man kan tänka på ordet ta även som att man får. Det viktiga är ändå balansen att man inte bara är i en cirkel av att ta o ta, inte heller bra att vara i en cirkel av att ge o ge. Oavsett vad det gäller oss människor, naturen så är det balansen mellan dessa två saker som ger det bästa reultatet.

Tänk dig ett träd, där trädet tar näring från jorden för att växa, för att grönska varje vår (den tar) för att sen på hösten fälla alla löven, som förmultnar o blir näring till jorden (den ger). Det här kretsloppet skulle aldrig fungera om trädet bara tar – jorden skulle armas ur, eller att trädet bara ger – löven skulle bara ligga i högar som blev större o större o ta över. Det är balansen mellan att ge o ta som är det fina här i naturen, mellan trädet o jorden.

Samma gäller oss människor, vi behöver en balans i att ge o ta. Vi mår bra av att ge, att bry oss om andra människor, se vad dom behöver, fråga för att kunna ge rätt. Men att bara ge, att bara hamna i relationer av något slag – partnerskap, vänskap, arbete – där man bara ger så kommer den egna energin att utarmas, man kommer till slut inte orka, men kommer köra in i väggen o känna sig utnyttjad. Om man bara tar, tar o tar, bara ser till sina egna behov, bara fyller på sin egen energi genom andra, kommer personer runt omkring en att till slut dra sig undan, dom kommer att försvinna för dom kommer inte få något utbyta av kontakten o dom kommer känna sig utnyttjade av en person som aldrig riktigt ger, aldrig ser behov hos andra människor.

Man kan enbart ta eller ge ett tag – sen så kommer allt i obalans o det spricker. Speciellt också när personer som oftast bara tar inte heller är mottagliga för kommunikation från andra att det inte fungerar, att dom känner sig utnyttjade, överkörda o inte vill ha konflikter. För personer som bara tar är jäkligt bra på att manipulera, få sin vilka igenom, genom det man kan kalla känslomässig styrning av andra. Genom att få andra att tycka synd om dom, eller genom att vika sig för att slippa konflikter av olika slag.
Om man bara ger o ger, men inte får något tillbaka kommer man till slut bli helt utbränd, inte känna sig värdig som individ, utnyttjad o det är bara när man är till lags som man duger. Man tror att man inte är värd att få, så man ger o ger mer o mer tills man helt enkelt på något sätt drar i bromsen o säger ”stopp”.

Vi är helt o håller ansvariga för att vi får den här balansen, att vi både kan ge o ta. Vi måste kommunicera, vara lyhörda. Är vi givare är det bra att se när o varför, hitta ett bra sätt att säga nej, lära oss att även vi är värda att få. Är man en tagare så måste man stanna upp i farten o tänka på att man inte bara kan ta, att det kan vara en anledning till att saker inte går så bra, förhållanden knakar, vänskap inte håller o är så nära som man kanske gärna vill, att det blir konflikter med medarbetare.

Personligen vet jag hur det är att vara den som ger, den som undviker konflikter, den som gör allt för att vara till lags, den som ger o ger o inte tycker att man är värd att få. Men så hände saker i mitt liv som gjorde att jag hamnade i en vändpunkt… som fick mig att börja jobba med mig själv, att se min egen iblandning o min egen del i varför saker blivit som det blev – rädslan att hamna i konflikt för då blir jag lämnad, rädslan att inte duga, att försöka vara till lags. Hur allt hängde ihop o att jag måste lära mig säga nej, stopp, kräva att få lika mycket som jag ger. Det är inte lätt, det är tufft att rannsaka sig själv i en fas av livet där man känner att allt skitit sig, att allt är slut, att det inte finns några som helst glädjeämnen, att inget är skoj… men allt jobb, alla tårar var i slutändan värt varje sekund. Det var jobbig, det var önskan om att ge upp – men antar att livsgnistan inte tillåter en att gå bakåt när man väl börjat, när man så gärna vill slippa det gamla o få det liv man är värd. Det var inga lätta år – men det gick o jag lärde mig massor om mig själv. Och jag har lyckats med att kunna säga nej, att kunna säga stopp, att ta en konflikt när den dyker upp. På ett ganska så bra sätt, jag viker mig inte o jag aktar mig för att slänga ur mig elakheter som jag sen kan få ångra mig, man ska hela tiden vara medveten om att det man en gång sagt, finns kvar som minnen även om man ber om ursäkt. Man har sagt det av någon anledning, man menade det man sa för att såra…. Sånt finns kvar o är svårt att sen överbygga igen. Man gräver bara sin egen grop som kan bli omöjlig att ta sig ur, det kommer alltid hänga där som något negativt….

Jag lärde mig som sagt det här med att säga nej o stopp, det här går jag inte med på. Men det tog sin lilla tid. Men jag har tagit med mig allt jag var tidigare o det sätt jag då hade – ge o ge, samt den tiden då jag jobbade med mig själv, min personliga utveckling – som en värdefull kunskap. Det är en kunskap jag haft mer nytta av  i nutid än jag någonsin trodde jag skulle få. Jag har haft nytta av allt jag gått igenom, sorg efter min sons död, att i samma tid bli ensam, stå ensam, att även slåss med känslor som en skilsmässa alltid bär med sig, på gott o ont. Allt det här har gjort att jag idag känner att jag kan ha den här balansen, jag ger fortfarande självmant, för det är jag – jag bryr mig, jag är omtänksam, jag ställer upp, jag stöttar, jag är jag med mina värderingar o min personlighet. Men jag har också lärt mig att jag inte bara ska ge, utan jag tar också, jag kommunicerar, jag sätter stopp – vilket gör att jag faktiskt får, det går med automatik att jag får, då jag hittat rätt människor att ha runt mig. Vi ger o tar i balans med varandra. Ibland väger bägaren lite åt ena eller andra hållet – sånt är livet, vågskålen är inte perfekt jämn hela tiden – den väger fram o tillbaka. Men i slutändan så blir det en fin balans. Som med trädet – där väger det mycket åt ena hållet på våren o åt andra håller på hösten – men sammantaget blir det en perfekt balans.

Så är du en person som bara ger o ger, stanna upp ingen kommer tacka dig, ingen kommer att ge dig med automatik när du själv inte visar att du är värd att få. Om du bara tar o tar, stanna upp o tänk efter – kanske är det anledningen till att relationer inte håller, att det blir många konflikter… folk känner sig utnyttjade, styrda o överkörda. Att du inte bryr dig om någon annan än dig själv.
Försök att hitta en bättre balans oavsett vem av dessa du är – kräv att få, eller börja ge. Du kommer märka stor skillnad.

Älska o älskas <3