Det här är något jag ofta tänker på, balansen mellan att ge o ta. Man kan tänka på ordet ta även som att man får. Det viktiga är ändå balansen att man inte bara är i en cirkel av att ta o ta, inte heller bra att vara i en cirkel av att ge o ge. Oavsett vad det gäller oss människor, naturen så är det balansen mellan dessa två saker som ger det bästa reultatet.

Tänk dig ett träd, där trädet tar näring från jorden för att växa, för att grönska varje vår (den tar) för att sen på hösten fälla alla löven, som förmultnar o blir näring till jorden (den ger). Det här kretsloppet skulle aldrig fungera om trädet bara tar – jorden skulle armas ur, eller att trädet bara ger – löven skulle bara ligga i högar som blev större o större o ta över. Det är balansen mellan att ge o ta som är det fina här i naturen, mellan trädet o jorden.

Samma gäller oss människor, vi behöver en balans i att ge o ta. Vi mår bra av att ge, att bry oss om andra människor, se vad dom behöver, fråga för att kunna ge rätt. Men att bara ge, att bara hamna i relationer av något slag – partnerskap, vänskap, arbete – där man bara ger så kommer den egna energin att utarmas, man kommer till slut inte orka, men kommer köra in i väggen o känna sig utnyttjad. Om man bara tar, tar o tar, bara ser till sina egna behov, bara fyller på sin egen energi genom andra, kommer personer runt omkring en att till slut dra sig undan, dom kommer att försvinna för dom kommer inte få något utbyta av kontakten o dom kommer känna sig utnyttjade av en person som aldrig riktigt ger, aldrig ser behov hos andra människor.

Man kan enbart ta eller ge ett tag – sen så kommer allt i obalans o det spricker. Speciellt också när personer som oftast bara tar inte heller är mottagliga för kommunikation från andra att det inte fungerar, att dom känner sig utnyttjade, överkörda o inte vill ha konflikter. För personer som bara tar är jäkligt bra på att manipulera, få sin vilka igenom, genom det man kan kalla känslomässig styrning av andra. Genom att få andra att tycka synd om dom, eller genom att vika sig för att slippa konflikter av olika slag.
Om man bara ger o ger, men inte får något tillbaka kommer man till slut bli helt utbränd, inte känna sig värdig som individ, utnyttjad o det är bara när man är till lags som man duger. Man tror att man inte är värd att få, så man ger o ger mer o mer tills man helt enkelt på något sätt drar i bromsen o säger ”stopp”.

Vi är helt o håller ansvariga för att vi får den här balansen, att vi både kan ge o ta. Vi måste kommunicera, vara lyhörda. Är vi givare är det bra att se när o varför, hitta ett bra sätt att säga nej, lära oss att även vi är värda att få. Är man en tagare så måste man stanna upp i farten o tänka på att man inte bara kan ta, att det kan vara en anledning till att saker inte går så bra, förhållanden knakar, vänskap inte håller o är så nära som man kanske gärna vill, att det blir konflikter med medarbetare.

Personligen vet jag hur det är att vara den som ger, den som undviker konflikter, den som gör allt för att vara till lags, den som ger o ger o inte tycker att man är värd att få. Men så hände saker i mitt liv som gjorde att jag hamnade i en vändpunkt… som fick mig att börja jobba med mig själv, att se min egen iblandning o min egen del i varför saker blivit som det blev – rädslan att hamna i konflikt för då blir jag lämnad, rädslan att inte duga, att försöka vara till lags. Hur allt hängde ihop o att jag måste lära mig säga nej, stopp, kräva att få lika mycket som jag ger. Det är inte lätt, det är tufft att rannsaka sig själv i en fas av livet där man känner att allt skitit sig, att allt är slut, att det inte finns några som helst glädjeämnen, att inget är skoj… men allt jobb, alla tårar var i slutändan värt varje sekund. Det var jobbig, det var önskan om att ge upp – men antar att livsgnistan inte tillåter en att gå bakåt när man väl börjat, när man så gärna vill slippa det gamla o få det liv man är värd. Det var inga lätta år – men det gick o jag lärde mig massor om mig själv. Och jag har lyckats med att kunna säga nej, att kunna säga stopp, att ta en konflikt när den dyker upp. På ett ganska så bra sätt, jag viker mig inte o jag aktar mig för att slänga ur mig elakheter som jag sen kan få ångra mig, man ska hela tiden vara medveten om att det man en gång sagt, finns kvar som minnen även om man ber om ursäkt. Man har sagt det av någon anledning, man menade det man sa för att såra…. Sånt finns kvar o är svårt att sen överbygga igen. Man gräver bara sin egen grop som kan bli omöjlig att ta sig ur, det kommer alltid hänga där som något negativt….

Jag lärde mig som sagt det här med att säga nej o stopp, det här går jag inte med på. Men det tog sin lilla tid. Men jag har tagit med mig allt jag var tidigare o det sätt jag då hade – ge o ge, samt den tiden då jag jobbade med mig själv, min personliga utveckling – som en värdefull kunskap. Det är en kunskap jag haft mer nytta av  i nutid än jag någonsin trodde jag skulle få. Jag har haft nytta av allt jag gått igenom, sorg efter min sons död, att i samma tid bli ensam, stå ensam, att även slåss med känslor som en skilsmässa alltid bär med sig, på gott o ont. Allt det här har gjort att jag idag känner att jag kan ha den här balansen, jag ger fortfarande självmant, för det är jag – jag bryr mig, jag är omtänksam, jag ställer upp, jag stöttar, jag är jag med mina värderingar o min personlighet. Men jag har också lärt mig att jag inte bara ska ge, utan jag tar också, jag kommunicerar, jag sätter stopp – vilket gör att jag faktiskt får, det går med automatik att jag får, då jag hittat rätt människor att ha runt mig. Vi ger o tar i balans med varandra. Ibland väger bägaren lite åt ena eller andra hållet – sånt är livet, vågskålen är inte perfekt jämn hela tiden – den väger fram o tillbaka. Men i slutändan så blir det en fin balans. Som med trädet – där väger det mycket åt ena hållet på våren o åt andra håller på hösten – men sammantaget blir det en perfekt balans.

Så är du en person som bara ger o ger, stanna upp ingen kommer tacka dig, ingen kommer att ge dig med automatik när du själv inte visar att du är värd att få. Om du bara tar o tar, stanna upp o tänk efter – kanske är det anledningen till att relationer inte håller, att det blir många konflikter… folk känner sig utnyttjade, styrda o överkörda. Att du inte bryr dig om någon annan än dig själv.
Försök att hitta en bättre balans oavsett vem av dessa du är – kräv att få, eller börja ge. Du kommer märka stor skillnad.

Älska o älskas <3

Efter en ganska så tuff vecka – fast tittar jag bakåt på den förstår jag inte riktigt varför. Kan vara att jag drar på lite en förkylning som inte vill bryta ut o att jag haft gallstenskänningar. Det tar lite på krafterna helt klart…. Sen kanske 13 timmars pass, väl uträknade på minuten för att vilotiden ska vara korrekt, har sin del i det hela. Och att passen inte direkt var att sitta o rulla tummarna o putsa på bilen invändigt o utvändigt… utan det var full fart hela tiden.

Men jag klagar inte, jag gillar att jobba, trivs otroligt bra med mitt arbeta på alla sätt o jag hjälper till när jag kan. Har absolut inga problem med att säga ja när jag får frågan om att jobba, komma in tidigare, jobba lite flera timmar eller ta ett extra pass när jag är ledig. Jag har ju den otroliga förmånen att kunna få mina lediga dagar i klump, så att jag kan vara ledig o åka iväg. Så självklart ställer jag upp när jag behövs lite mer, man får när man ger – det lärde jag mig för längesen.

Har haft någon dag av att bara vara – landa lite o hämta andan – göra lite andra saker än sitta vid datorn. Ja livet har ju massor av andra trevliga saker att erbjuda…. för att inte tala om måsten som också ska hinnas med.

Jag har hittat några olika varianter av julrosor, visserligen små plantor som jag sen själv får se till att dom överlever o växer på sig. Men det ska bara bli skoj.
Jag hade förmånen att få låna bil mitt i arbetsveckan för att åka iväg o fira o pyssla om en av mina älsklingar….
Jag har kommit på varför dotterns flytt har stannat av… men det kommer snart att få lite fart igen – lite annorlunda mot planerna som varit. Och då måste det planeras om lite, landas lite i det nya o tänkas om. Men det kommer att bli så bra så när det väl är klart.
Kunde också ställa upp för min lilla syster o köra henne hem efter hennes operation. Jag är glad när jag kan hjälpa till, hitta bra lösningar för att saker ska flyta på o underlätta för mina nära o kära (familj o vänner).

Idag känns det också som om sommaren verkligen är påväg – det är sol, inte direkt varmt än ute, men om solen får lysa några dagar så kanske det vänder o det blir varmare både på dagarna o nätterna. Vi behöver både lite sol o lite värma nu… (även om jag inte klagar, lite kyliga kväller gör att man myser med mer närhet än när det är lite varmare – även om värmen i sig inte hindrar mig frän närhet när jag tänker efter *ler*, vem kan vara utan my o närhet? Ja inte jag)

Har haft några sköna dagar o snart är det dags att komma igång igen o arbeta. Då kommer saknad o längtan in igen – men vi försöker se till att träffas när vi kan även när vi har arbetsvecka… inte trodde jag väl att jag skulle hamna i ett distansförhållande på det här sättet. Att en vänskap skulle växa till något sånt här… bra o härligt. *ler* Våren har verkligen blivit mer annorlunda än jag kunnat drömma om. Vänner är en sak, prata, bolla tankar, träffas…. Men vänner saknar man inte på samma sätt, vänner längtar man inte efter på samma sätt. Men det är samtidigt en skön känsla att ha det här igen – att våga satsa på någon igen… känna att jag litar på, känner att jag är älskad, att jag är behövd, att man ger varandra det där som ett par gör…

Sitter också o funderar lite på sommaren, semesterplaner, det finns mer saker jag vill göra o hinna med än tid *ler*

Lilla My:

"Nu ser du ut som om du kommit på fel bjudning."