Förra veckan såg jag första programmet av Hela kändis Sverige bakar, det var underbara tårtor som gav mig en vilja att göra någon smarrig tårta. Tänkte att jag skulle försöka följa deltagarna – det är ju inte så många program – till slutet. Behöver jag säga att jag självklart missade programmet i veckan? Såg på något tidningsomslag när jag sprang förbi en av deltagarna o kom på att ja just ja det skulle jag titta på. Så i natt kikade jag ifatt mig på program 2. 

Småkakor, tårtor, glada färger, mycket bär, vet inte alls varför men det ger mig tankar om sommar, en känsla av sommar. Nybakat, doften av kaffe, hemma gjord saft.

Så duktiga som dom är kommer jag aldrig bli, men det är kul att baka goda saker att bjuda andra på. Det är kul att prova nya saker. Som tebröd, det var något nytt den lilla kakan, som såg så smarrig ut. Kan bara inte låta bli att småskratta lite – tebröd en liten liten söt kaka – tekaka är egentligen ett bröd inte en kaka *ler* 

Men dessa små tebröds kakor kommer jag att ge mig på att prova. Det bästa är att det är både gluten o laktosfria kakor, så man kan bjuda alla på dom utan att man behöver tänka på den biten. Man kan också göra det lätt för sig o bara köra på färdigköpt mandelmassa eller så kan man göra allt själv. Jag kommer nog först prova den enkla varianten med köpt mandelmassa, blir dom så goda som dom ser ut att vara o det kommer bakas igen så kommer jag prova göra allt själv.

Recept Tebröd

Du behöver:

200 g mandelmassa

1 äggvita 

Vispa smetan till en spritsbar men inte för lös konsistens

Eller göra egen mandelmassa:

100 g sötmandel

1½ dl florsocker

½-1 äggvita.

Du skållar och skalar mandeln. Mal den i nötkvarn. Tillsätt florsocker och äggvita. Rör till en smidig smet.

Man kan smaksätta degen, men även garnera med lite annan smak – så man kan göra lite olika kakor av samma grund smet. En tebröd-kaka ska väl normalt vara spritsad, men det går bra att göra kakorna utan att spritsa också, man gör lite det man har tillgång att göra.

Jag funderar lite, pratade också med en väninna idag om just det här med att lita på personer. Ska man lyssna på, kan man lita på en person som utåt försöker verka så bra, får det att låta som om dom kan, som om dom absolut inte gör fel, bara rätt, Som både pratar o även idag i internets tid skriver, både tror dom ger råd eller för att avslöja saker, vulgära, privata saker bara för att vara rent ut sagt elak, bara för att förstöra eller på något sätt ”anmäler/klagar” till annan instans.

Det här är något som man kan stöta på ganska ofta idag faktiskt, personer som tror sig vara lite mer på något sätt än alla andra – dom gör aldrig fel, dom har alltid rätt. Dom står lite ovanför alla andra helt enkelt, samtidigt som dom då ska vara så jäkla bra så lyser det igenom hur dom egentligen konstant har offerkoftan på, det är det enda sätt dom vet att få bekräftelse, synas, umgås o styr andra personer.

Som att skriva på olika sätt, offentlig dagbok, blogga, böcker där man försöker utmåla sig själv till något man inte är, ofta bättre på många saker – man ger tips, man försöker låta trovärdig genom att dela med sig av sig själv, vad man gått igenom så det är därför man ”kan”…. Men när man sen kika lite lite närmare så visar det sig att råd som ges inte alls efterlevs av personen själv. Det bara låter så bra…. Gör så, tänk si….. kan man lita på sånna råd? Som någon försöker ge andra, genom att ex skriva en bok  - men sen ser man att personen inte alls själv ens kommer i närheten av sina egna råd. Nej det blir ju bara patetiskt o man undrar varifrån dom fått allt dom skriver om, för inte kan det vara något dom själva kan, när dom sen inte alls är i närheten av att använda sig själv av dom råd som ges…

Nej jag tror inte på sånna råd, jag ser det bara som inlärda ord från någon annan, men det finns inget djup ingen egen erfarenhet att förlita sig på som gör att jag skulle ens fundera på att lyssna på det en sån person säger/skriver. Utan att det är ytliga saker som dom vet är rätt ord att använda, ett sätt att synas, bekräftas som duktiga. Det låter ju bra för dom som inte vet. Det är personer som är bra på att, ja man kan säga manipulera, dom låter som om dom kan, men man märker snart om man ställer rätt frågor att det är bara en mask. 

Eller ta någon som börjar hota om att lämna vidare olika saker till andra människor. För att andra ska få veta… kanske låter som okey, man sitter som vän o tycker att visst gör det, det är inte mer än rätt…  Kanske man istället som vän ska tänka – ojsan är det här en sån person, som använder saker att ge igen, att försöka förstöra för andra för sitt eget nöje eller för att se bra ut själv. Vågar jag verkligen vara vän med den personen? Hur länge dröjer det innan det är jag som är den som ska ”avslöjas”…

Så personer som hotar med att lämna ut saker av ren elakhet om andra, det är ingen jag skulle lita på. För man kan delvis vara säker på att det utelämnas saker, som vilken egen roll dom har i det som skett… o man kan vara ganska säker på att en person som utan skrupler gör på det sättet – hotar och/eller använder saker dom vet eller tror sig veta, vinklar allt till egen fördel – dom kommer med all säkerhet även göra det mot vem som helst. Så jag skulle aldrig våga ha den personen som vän… dela med mig till den av mitt inre… för vem vet när det kommer användas mot mig?

När jag hör sånna hot, så hoppas jag bara att personen som blir utsatt ger igen. Inte på samma sätt, alltså inte försöka förgöra, försöka vara elak o förtala – nej utan genom att bara fylla ut den historia som påbörjats, fylla ut med all fakta som personen självklart utelämnar – sin egen medverkan, sitt egna agerande…. För det är ju så eller hur att ska något berättas ska all fakta med…
Som man säger det finns tre sanningar, den enas, den andres o så den mitt emellan som är närmast den riktiga sanningen. Och för att personer som serveras olika saker ska kunna tolka rätt, alltså utan känslomässig inblandning – vilket dom båda parterna självklart har – så måste all fakta läggas fram.

Jag kan säga såhär….  Vissa saker spar jag o har absolut ingen som helst problem med att lämna vidare för att all fakta ska komma med – om jag hamnar i situation där det blir nödvändigt. Jag delar inte med mig mer än om någon annan är berörd o bör veta vad som sagts/skrivits – men jag kommer aldrig tveka att lämna vidare sånt material eller vad jag vet, eller min sida av saker OM jag behöver. Försöker någon ”sänka” mig eller någon nära person så visst gör så, jag sjunker gärna men kommer med 110% säkerhet dra med mig personen ner som startar allt.

Jag ramlar då o då över eller hör om personer som är sånna här, som ska ge råd, som tror att dom vet, som gärna delar med sig av andras privata saker för att försöka framstå som bättre själva…. Men nej tack, jag skulle aldrig våga ha en sådan person som vän. Säger nog bara så också, har du det – en sådan vän, tänk efter, när är det du som kommer drabbas – för sånna personer har inga skrupler o när det inte finns någon annan är det din tur även om du just nu tror att nej inte då, vi är ju vänner. 

"Don´t for a second think that a smart person won´t check out your story.

Plan on it."

"Tro inte för en sekund att en smart person inte kollar upp det du säger.

Planera för att det blir så."

http://www.cbs.com/shows/2015-finales/photos/1004084/15-powerful-frank-reagan-quotes-from-season-5/83440/13-he-doesn-t-underestimate-people-/

Det här var en bra länk jag såg, med väldigt tänkbara saker. Det här med vad som sker om man skriker, skäller på sitt barn eller tonårig. Visst alla hamnar vi där någon gång, visst måste man ibland ta i lite mer, vara lite mer envis än sina barn för att regler som finns ska hållas. O regler finns överallt, att barn lär sig från start att livet inte alltid är att få som man vill när man vill är nödvändigt. 

Men det måste göras på ett bra sätt.Visst kan man flippa ur någon gång o det blir skrik och skäll, det är mänskligt. Men det får inte bli hela tiden eller svänga för stort för ofta i hur man agerar o reagerar som vuxen. Det gör barn osäkra, o ett barn som blir osäker o otrygg tappa självkänslan o kan dra sig undan helt eller bli tvärt om, göra revolt, protestera så att det blir ännu jobbigare hemma, o kontakten med sitt barn.

Tänkvärda saker....

Det startar tidigt i livet och fortsätter:

Vad händer när du skäller och skriker på ett barn?

Barn som ofta blir utskällt tappar efter ett tag tron på sig själv.

Vad kan vi göra åt detta?