Jag älskar högtider av olika slag o födelsedagar. 

Nu är det dags för att planera det där lilla extra - födelsedag på gång. Jag tycker att det är skoj att hitta saker som visar att man bryr sig, att man känner personen - det behöver inte varar dyrt, det ska vara mera åt det personliga hållet, det där som kommer från hjärtat, lite mer genomtänkt... jag gillar att mer att få sånna presenter än dyra, kanske därför jag gillar att ge samma typ av presenter till mina nära o kära.

Och nu kikar jag på det där slutgiltiga - vad ska jag välja som present, har haft lite olika tankar, nu ska jag då välja... o det är svårt för jag vill ge allt... Hoppas få tiden att göra något väldigt personligt, egengjort - men tiden ska räcka... 

Så tur det finns annat också i idébanken *ler*. Sen ska det vara kort - helst specialgjort... för att inte tala om blomma - det ska vara något lite extra till just den personen. Och jag vet exakt vad jag vill ge *ler*

Så glad jag blir bara av att sitta o planera - bestämma mig, planera paketets papper o sen få slå in det. För mig är halva nöjet att slå in paket - båda till födelsedag o jul. Det är rent nöja att få göra fina paket - vackra paket.

Åhhh så kul - äntligen dags för födelsedag ....

o då blir det tårta *ler* det måsta man ha den dagen

Till Måns, till alla dom personerna som ligger bakom årets svenska bidrag till Eurovisioncontest.  För det är ju ett större team bakom varje låt än man kanske tror o alla har ju bidragit med sitt strå för att få helheten. 

Och visst är det en bra låt som dom verkigen presenterade på allra bästa sättet. 

Jag kan bara säta Grattis...

Men även till alla andra länder som gick till finalen.

Nog tyckte jag av det jag hörde, tv´n skvalade lite i bakgrunden mest, att många av tjejernas låtar lät väldigt lika - alltså i tonläge o typ av musik. Inte direkt den vilsammaste varianten - i mina öron.

Men visst fanns det många bidrag som vi kommer att få höra på radion nu under försommaren o sommaren, trallvänliga "lätta" låtar perfekta just får radion o ha på i bakgrunden - hemma eller i bilen när man inte direkt lyssnar...

Bredvid någon, få höra ”Go´morron, va härligt det är med dig här…” det kommer jag nu att åka hem o sakna otroligt mycket – ett par dagar. För det är bara börja räkna ner igen tills nästa gång vi får tillbringa några dagar tillsammans.

Pratade med en väninna igår om det här att lära känna en ny person, för att inleda ett förhållande. Hur svårt det kan vara – det där med att öppna upp sig. Man har en del bagage med sig, sånt som gör att man av olika anledningar kanske är lite försiktig. Visst det finns dom som kastar sig in i förhållanden för att dom har svårt att vara ensamma, dom tar sig nog inte tiden att lära känna först, dom tar det med vägen…

Själv efter 11,5 år sen jag skilde mig, år där jag haft få förhållanden – närmare bestämt 2 st. Det ena direkt efter o det andra lite senare. Men jag är inte desperat utan väldigt försiktig, jag går inte på någon förälskelsekänsla, jag vill lära känna, vill veta hur personen är innan jag släpper loss mina känslor lite mer fritt… visst hjärtat kanske man inte kan styra helt o hållet *ler* men man kan backa undan, välja nya bekantskaper på ett tryggt sätt….

Så att kunna bli vän med någon på nätet, prata, prata – först ganska allmänt, om gemensamt intresse, om vardagen, ja allt sånt där man prata om när man lär känna varandra lite mer. Sen när man känner att den här personen har samma tankesätt, samma värderingar, liknande mål osv. då går det över o blir en vänskap, en djupvänskap som gör att man pratar lite mer om sig själv, om vad man känner, pratar med varandra om saker som gör en glad, ledsen, arg, besviken, irriterad. Om förhoppningar, drömmar. Man bollar saker som man ska kanske ska göra något val angående. Man är ganska anonym ändå när man lärt känna varandra på nätet vilket gör att man öppnar upp mycket mer än om man stöter på varandra irl från start o börjar lära känna varandra.

Sen känner man att man faktiskt vill träffa sin vän, sitta o prata framför varandra. Se om man trivs lika bra i varandras sällskap som genom att skriva till varandra eller prata med varandra.
Det är få jag träffat, som jag har som vänner via nätet, få jag ens delar mitt telnr med så att man kan prata i telefonen. Varför, ja för att jag helt enkelt inte känt att jag velat… kanske för att jag inte vill ge fel signaler, om personen i sig kanske är mer ute efter en relation än jag…  när jag träffar någon så känns det att personen är någon jag vill lära känna närmare – se vad som sker.

Och det kan gå åt hållet att man tappar kontakten, att man blir bra vänner eller att man sakta får ett mer intimt förhållande som leder till något mer fast. Och det är inte dumt när det sker, när hjärtat får bestämma, öppna upp sig o få börja känna den där härliga varma känslan…. O se vart den tar en vidare….

Ser framåt med stor glädje :)