del 3

Det här med att ha kontakter, bra kontakter inom olika områden för att kunna få hjälp på olika sätt är aldrig fel. Många menar ju på att det är just olika kontakter som är det viktiga, att knyta bra kontakter – håller nog med här till största delen, det är aldrig fel att känna personer som kan ge lite tips, råd eller till o med hjälp om man behöver det.  Det enda är att jag oftast faktiskt inte en tar reda på vad vänner jag får jobbar med, eller så glömmer jag bort det – för det är ju inte pga av det som jag har dom som vänner utan för vem dom är som person.

I veckan, dag pass, blev jag påmind om att en ja känner ju jobbar på ett bokförlag o jag har funderat vem jag skulle ta kontakt med, jag behövde just en sådan kontakt. Så hämtar jag upp två så glada o positiva tjejer på järnvägen – vilken härlig skön positiv energi dom båda hade. Dom ville förbi ICA, tårtor skulle hämtas upp. OJ, det var tårtor det – två stora jätte tunga – såg väldigt smarriga ut.
Dom berättade att dom skulle till en skola, gratulera en lärare – hennes bok skulle publiceras. Så nu skulle dom överraska hela klassen/skolan o henne med tårta.

Jag var ju tvungen att fråga varifrån dom kom, vilket förlag – Natur o Kultur – då klickade det till, ja men just ja *ler* det är ju där en av mina vänner jobbar. Dom visste direkt vem det var o lovade hälsa – vilket dom inte behövde då jag direkt efter skrev till honom o sa hej, längesen, jag har kört kollegor till dig idag. Han o jag brukar träffas när han är i närheten, fika, luncha eller äta middag tillsammans o ha roliga intressanta diskussioner. Jag är alltid lika avis på honom när han får åka till bokmässor – jag vill jag med ju :)

Tänk att vår lilla stad, har en lärare som får en bok hon skrivit publicerad. Det är då inte lätt idag att få förlag intresserade av att satsa pengar på att trycka upp böcker. Det ska vara redan kända författare, det ska vara där dom vet att det inte blir förlust. O då att det är en lärare från vår lilla stad som skrivit något så bra att boken kommer publiceras av ett förlag. Jag kan bara säga grattis, grattis, helt underbart.

Vuxen är du när du är beredd

att ta fullt ansvar för var du befinner dig i livet,
och inte längre skyller på andra eller på omständigheter.

Även om det är svårt idag att få ett förlag att ge ut ens bok, det man skrivit själv idag, det var svårt förr, det är ännu svårare idag. Det ska verkligen vara böcker dom vet säljer. Vilket jag förstår, går inte att gå med förlust på saker förlaget gör, då försvinner dom snart.
Istället finns det ju en annan möjlighet för alla som vill ge ut sina egna böcker, oavsett vad det är man skrivit om, en novell, en saga, diktsamling, fakta bok osv. Det är heller inte något direkt krav på kvalitén på boken. Men det är ju inte deras affärsidé – utan den går ju ut på att dom ska få många uppdrag, många som vill ge ut sin egen bok. Det är uppmuntrande personer som sitter där o visar intresse för att man ska just ge ut sin bok genom dom, inte så mycket att det egentligen är för den bok man skrivit – dom får ju betalt oavsett o det är där deras intresse ligger – det är ju deras affärsidé.

Men det är inte fy skam – för har man skrivit en bra bok så kan den hittas av många, det kan sprida sig så att boken säljer mycket. Finns ju författare som ratats av förlag, gett ut boken själv just bara för att det är en rolig sak att göra. Där många hittat boken, den har rusat upp på försäljningslistor o författaren kommer säkert inte ratas av förlag nästa bok *ler*.

Jag har många vänner – har även blivit uppmuntrad att göra så med det jag skriver, men det har legat på is ett tag, har inte haft tiden att skriva o det jag har som jag tycker är okey är inte nog mycket, är lite för kritisk så det mesta duger inte – som gett ut sina böcker på det sättet. Det har varit alla möjliga sorters böcker, o framför allt är det nog just det där att det är en rolig grej, det är få som tror att dom kommer bli kända författare o bli kända. När jag tänker efter är det nog bara en jag vet som har haft den tanken när h*n gav ut sin första bok…. O fortfarande har som mål när bok två ska ges ut, på samma sätt.

Man kan hitta riktiga guldklimpar bland dessa böcker som författarna ger ut själva, men ska man vara ärlig så finns det även andra anledningar till att förlag inte är intresserade…. För många skulle behöva vara lite mer kritiska – på handling, sätt att skriva för att inte tala om stavning. För mig finns idag ingen ursäkt att missa i stavning…

Jag är ingen ordpolis, jag bryr mig inte när jag läser profiler, eller dagböcker (communitys) eller bloggar/hemsidor – jag uppmuntrar istället alla som vill att låta kreativiteten flöda o ha skoj. Skriva det man känner för. Viktigast för mig är då ”budskapet” att jag förstår vad det är den som skriver vill ha sagt. Det är ju ens egna sidor o ingen behöver läsa om det är något som stör dom.
MEN om det är någon som jag vet däremot skriver för att publiceras, så höjs min ribba markant när jag läser deras texter….  Får inte vara för mycket stavfel, det måste vara ett bra flyt i det jag läser. En del har den gåvan – andra kommer aldrig att lära sig. Har heller inte självinsikt att se att det kanske är i den sista skaran dom hör hemma….

Men se nu har jag ialla fall tagit upp kontakten med min vän *ler* o ska be om lite hjälp … o jag vet att jag får det *ler*

del 2

När jag var liten, ja även en bit upp i åldern – o jag åkte förbi Ekolsunds slott så fantiserade jag om att bo där. Det är ju ett slott *ler*… när jag var riktigt liten var det mer just det här att få vara prinsessa där, ha på sig fina rosa klänningar o vara som i sagorna. Det var väl alla småtjejers dröm någon gång – att vara prinsessa på ett slott.
När jag blev lite äldre o hästtokig så var drömmen när jag åkte förbi att få rida i full galopp där på deras marker. Gärna en svart hingst :)

Allt börjar som någons dagdröm.

På den tiden var det inte så mycket aktiviteter där, det såg mest ut att växa igen o ett hus som fanns precis utanför höll på att rasa samman helt. Men det renoverades, är nu idag Wärdshuset, slottet har varit med som ställer Svenska Biggest Looser spelades in. Läser man idag på deras hemsida så är det inte direkt dött, det sker saker där.

Man kan äta där, man kan gå på slottsvisning, man kan bo där, finns lite olika varianter att välja mellan o man kan ta sig en romantisk helg där  – slottet är registrerat som Hälsans slott, så varför inte prova en Hälsocamp där -  ”Efter inkvartering startar campen med program för livsstilsändring utifrån just dina behov. Det kan vara träning i gym, massage, kiropraktor, mat, coachning, föreläsningar med mera. Våra bästa proffs har hand om vistelsen på slottet.”

Mitt emot ligger ju Hjälsta viken, där man kan aktivera sig med lite fågelskådning – en aktivitet man inte uppskattade när man gick i skolan, hua vad tidigt man skulle samlas då.

Ibland – som nu i helgen när jag åkte förbi i soluppgången så kommer minnen tillbaka, det är vilsamt o skoj att ha lite olika minnen från ställena jag åker förbi ofta :) Och jag har ofta tänkt att jag skulle ta o åka förbi Wärdshuset o äta, men det blir aldrig av – tyvärr.
Men den här Hälsocampen lät faktiskt riktigt intressant, så vem vet ;)

del 1

Jobbade jag några dag pass. Oj vad skoj det är att träffa på kunder som på något sätt blir lite favoriter. Det går ju inte att komma ifrån att när man kör personer ofta så blir det lite mer än bara en kund. Och just våra seniorer, där många är ensamma, så för dom blir det här att åka till affären eller sjukhuset den delen av dagen där dom får lite mänsklig kontakt, får vara lite sociala. Dom får någon att prata lite med, berätta om upplevelser dom gjort. Det är nog det absolut roligaste, det är när jag får möjligheten att få lite historialektion under resan. Jag får lära mig saker om bygden o hur det har sett ut tillbaka i tiden.
Eller så vill dom stolt prata om sina barnbarn eller till o med barnbarnsbarn visa bilder o berätta om den glädje barnen ger dom.

Som sagt det går inte att låta bli att få några favoriter, som man får lite mer kontakt med o som man då när man inte sett dom på länge undrar hur dom mår. Jag som då jobbar mest natt har ju ännu mindre chans att stöta på mina ”favvo-tanter/gubbar” – men undrar då o då hur dom mår. Så när jag då arbetar dag o får träffa på en av dom (erkänner att det är några stycken som ramlar in under kategorin) o jag märker hur glada dom blir. Som i veckan när jag hämtade en av tanterna o när hon ser att det är jag som kör den dagen så ropar hon glatt – fast att det var en bra bit innan hon var framme vid bilen. Sånt värmer verkligen o det märks att dom uppskattar dom minuterna körningen tar.

Känslan av att kunna vara lite mer än bara någon som kör mellan två ställen är glädjande. Man ger egentligen så lite – som ett leende, att man känner igen, frågar hur dom har det, lyssnar en liten stund. Så lite som ger så mycket – det märks.

Vänner är den familj vi själv väljer.

Sen är det inte bara dom äldre som uppskattar oss chaufförer. Jag fick en blomma av några yngre killar i veckan som gått. Dom har åkt med mig flera gånger, dom är lite vad dom tycker struliga, dom ska till flera adresser, det ska hämtas, bytas kläder, det ska väntas, det ska till McDonalds eller macken för att köpa cigaretter…. Jag kör, det är dom som köper tjänsten – dom som betalar – om dom sen vill betala tid för köa i drive-true eller när någon ska in hemma hos sig o byta kläder spelar inte mig någon roll. Den här gången skulle dom först då ner till macken, för att handla lite – dom står o dividerar lite vid blommorna … tar en blomma med sig in o köper det dom ska – sen bär det av mot slutadressen. Väl där så ser dom lite generade ut… men så sträcker dom fram blomman o säger att dom ville ge den till mig för att jag alltid var så glad o snäll, det var roligt att åka i min bil o dom ville visa uppskattning.
Så glad jag blev, det var verkligen en fin gest dom gjorde som fick mig att bli jätte glad.

Ja nu jäklar ska jag ha skoj, göra något jag aldrig trodde jag skulle göra - men man ska ju unna sig lite roliga saker också, lite tokiga saker, göra val som ingen annan eller ens man själv trodde. 

Eller så kanske det är den där hemliga drömmen som går i uppfyllelse *ler*

In i studion, o sjunga ut *ler*

får man chansen så varför ska man inte ta den?

Det blir ett minna för livet ialla fall - det är jag säker på :)

Den här veckan vältrar jag mig i vardagslyxen att inte göra något alls, bara vara. Som man säger, bara vara i nuet. Jag planerar inget, jag bara gör det jag känner för just nu….

Det första jag gjorde var att sova ifatt mig – det behövdes, för det var lite ont om sömnminuter i söndags. Men nu börjar jag bli som folk igen, hjärnan börjar snurra åt rätt håll igen. Har kopplat av med massor av mjuk musik som får mig att må bra, sen har jag läst. Promenerade igår o hade turen att himlen öppnade sig o regnet öste ner över mig – man kan säga att jag var mer än blöt när jag kom tillbaka till hotellet. 

Den här gången har vi fått vara lite kreativa – med hotellrum, inga möjligheter att laga mat, men gå ut att äta, näää inte varje kväll…. Fick låna en perfekt kylväska av min väninna/arbetskamrat – den går att koppla in på el så att den håller kylan. Så det har gått bra att ha mat med hemifrån, som vi sen värmt i micron som finns att låna. Men en sån här ska jag helt klart köpa mig, perfekt när man reser lite längre, eller är borta över någon natt. Den fungerar ju både i cigarettuttaget i bilen o sen vanlig kontakt inomhus. Det är som ett litet bärbart kylskåp.

Jag tycker själv att jag bara slängt ihop något lätt, men sen när jag serverar det så blir jag varm av glädje. För det uppskattas så enormt – ja all mat jag gör tas emot som om jag vore en otrolig kock – det är jag inte. Men det värmer o det gör att det är skoj att pyssla om den jag tycker om på det här sättet. Med omtanke se till att saker flyter på lätt för honom, med mat så slipper han tänka på det o sen massor av närhet. Och ännu mer närhet *ler* o lite till…. Jag har ju alltid älskar kramas, vara nära, kroppskontakt, men alla gillar det inte på samma sätt o i samma mängd som jag när jag älskar någon. Annars är jag precis tvärt om, vill inte ha folk för nära…. Att då träffa någon som njuter av, kopplar av, laddar batterierna på samma sätt – genom närhet, kan det bli bättre? Näää inte mycket inte *ler*

Dags för lite lunch…. En tur ut på ”byn” o se vad jag kan hitta för gott – en sallad känns för kallt, men en hamburgare helt fel – pizza nääää tack….  Men något ska jag nog hitta *ler*