Lögner – hur påverkar dom mig?

Jag tror att dom flesta av oss ogillar lögner, både att bli utsatt för dom men även att behöva säga en lögn. Även om det är en liten vit lögn så känns det inte alls bra. Jag är ialla fall sån, jag är också urusel på att ljuga det märks på mig direkt. Tror att det är så för dom flesta, dom gillar inte att ljuga o det märks på dom. Men visst det finns ju även dom som är kanon bra på att ljuga - dom är skrämmande för dom har antingen börjat tro på sina lögner så att dom blir sanna eller så har dom en lite för stor vana av att ljuga.

Sen vet jag att många räddar sig genom att tänka att om dom inget säger så har dom inte ljugit – stämmer på ett sätt, men vissa saker som utelämnas kan få samma känslomässiga effekt när det kommer fram att man inte sagt något, som att man ljugit. Är det sammanlagt – först utelämna eller glömma bort, som en del tror fungerar som försvar, och sen när man blivit påkommer så försöker man ljuga sig ur situationen – det är nog botten det.

Eller när man försöker smutsa ner någon annan genom att hitta på eller förstora något, så att man helt enkelt ljuger ihop något för att få den att se sämre ut. Det är också en otroligt dålig vana som många har.

Jag har sista tiden kommit i kontakt med båda varianterna på olika sätt, båda får mig att backa, ta lite avstånd från personen o min tillit sjunker drastiskt. Ibland säger jag ifrån, ibland bara noterar jag hur personen agerar som ljuger, vad den säger – konstaterar att den antagligen är lika falsk bakom ryggen på alla, även mig om det skulle ”behövas” för att den själv ska få någon vinning.

Jag försöker se en helhet, jag tar reda på viss fakta om det behövs, jag ser från olika vinklar o då märker man snart att lögnen enbart är till för att sätta sig själv i bättre ljus än man annars kommer att vara. Det ruggigaste med det här sättet att ljuga är att personen faktiskt ofta tror på sina egna lögner. Den tror på allt den säger, allt den gör för att förgöra någon annan, ställa någon annan i dålig dager för att andra ska börja tycka illa om eller göra val som är med den ljugande o mot den andra.

(Angående fakta – när jag fått fakta, när jag alltså vet saker, så är det inte säkert att jag sen använder mig av det rakt på, eller talar om att jag vet eller hur. Ibland ska man avslöja att man vet för att ställa personen mot väggen. Men ibland, ofta, kan det vara bra att hålla det för sig själv o kunna använd sig av det man vet genom små fina frågor eller påståenden då o då. Det är ett bra sätt att få sanningen direkt – för dom vet ju inte vad jag redan vet eller inte :)  )

När jag blir utsatt för lögner så blir jag ledsen, tappar tilltron till personen o det är inte alls skoj det är någon jag tycker mycket om. Först utelämnas något, man tar reda på fakta, frågar några frågor, märker hur personen först ljuger sen trasslar in sig i förklaring som är onödigt lång o omfattande, sen fortsätter man fråga, det fortsätter ljugas till det går upp för personen som ljuger att man faktiskt VET så det är ingen mening med att fortsätta ljuga.

Hur går man vidare när en sådan situation, lögn sårat en djupt. Hur får man tillbaka tilliten till den personen? Hur ska den personen göra för att man ska börja lite på den igen? Går det att lita på personen igen? Antar att det egentligen inte finns något bra svar på frågorna, allt beror på vad, när, varför – så det är olika varje gång. Sen så kan man ju alltid svara – gå på magkänslan – japp det kan man, men vad är egentligen magkänslan? Är det rädslor man känner av inom sig, ska man backa när den känslan blir stark eller?

Om man av någon dum anledning ljugit för någon man tycker om, som blir ledsen, som tappar tilliten till en – o man får en chans till – hur gör man då, hur gör man för att verkligen visa att man menar allvar, att man är ledsen för att man ljugit o att man vill visa att man inte kommer göra det igen – man vill bygga upp tilliten igen.
Jag funderar lite på vad jag själv behöver – vad som ska göras för att jag ska få tillbaka tilliten igen. Och jag har verkligen tänkt på detta, men hittar inget bra svar. Mer än att jag vill ha ärlighet, jag vill kunna få älta situationen ett tag – ställa frågor som får sjunka in o ge följdfrågor – jag måste kunna få ställa frågor som gör att jag förstår varför det blev en lögn. Men jag vet inte heller om det skulle hjälpa att bygga upp, för vem vet kanske svaren gör att man istället kommer på att den här personen aldrig kommer att vara ärlig, det kommer alltid finnas en risk att det kommer flera lögner.

Men jag tror också att om man hamnar där, det blir en lögn, o båda sen verkligen vill förstå o lösa varför den uppkom, då kan det också fördjupa en relation mellan personer. Men det behövs en hel del tid, för tilliten ska byggas upp igen.

Det där situationer mellan två personer, där något kanske undanhölls, ljögs om för att det fanns en bakomliggande orsak. En rädsla för vad som sker om man säger sanningen direkt. Eller att man vill undvika en situation där man vet att det kommer bli lite jobbigt, den andra kommer inte ta det man säger på det kanske gladaste sättet. Men även om det är så, är det ändå bättre att ta det jobbiga med en sanning, man kan prata om saken, låta en andra få reagera – den kanske bara behöver få visa sin besvikelse eller oro, men vid samtal så kommer det lägga sig o bli bättre. MEN om det sen framkommer o det läggs på en lögn. HUA hua, då är lögnen värre, o allt blir otroligt stort att ta sig igenom. Det är situationer där man vill undvika att få det lite jobbigt eller att göra någon ledsen.

Sen finns det ju då situationerna där det ljugs för att smutskasta någon. Det är värre, det är lögner som på många sätt kommer att beröra flera personer, ja personer som inte ens är inblandade från start – men blir meddragna av farten. När det hittas saker att ta fram som dåliga om en person, för att smutskasta den. Men sen när man kikar lite närmare på saken så visar det sig att det stämmer inte. Ganska lätt som oftast, om man bara vill se dom här sakerna som är sanna.

Personer som gör så, dom tror oftast själva till slut på sin lögn, o dom är farliga. För man kan aldrig veta när dom vänder o börjar hitta på lögner om personerna dom försöker pracka en lögn om någon annan. Man vet aldrig vad som sägs bakom ryggen på en själv, för oftast så hittar en sån person alltid något om alla, o pratar illa om C när den pratar med B o om B när den pratar med C. Det här har jag sett så ofta…. På både håll o nära.

Tack o lov så brukar det ges igen på något sätt. En del pratar om karma, att det man ger får man tillbaka mångfalt, så ger man ifrån sig bra energier, bra sätt mot andra får man ännu bättre tillbaka. Ger man ut dåliga energier o lögner, elakheter, kommer det drabba en själv för eller senare på något sätt.

Har ialla fall märkt att ofta är människor som ljuger om andra människor väldigt olyckliga o osäkra. Dom måste göra så för att hävda sig själva, känna en viss makt – det kommer aldrig göra dom lyckligare – det är så säkert.

"De nihilo nihil"

                                   - Av inget blir inget.

ja det stämmer nog bra det, gör man inget själv så kommer heller inget att ske... o sålänga jag bara sitter här kommer jag bara snegla på kuddarna o vilja krypa ner igen... så trött, känns i kroppen som om jag tränat i 2 dygn i sträck, huvudet gör grymt ont, täppt i näsan (påminner mig om att jag måste hoppa in o handla nässpray) - antar att det är en söt snäll liten förkylning som kommer krypandes. Igår när jag kommit hem - gjort det jag måste - kröp jag ner o somnade direkt, vaknat en gång  natt kort, men sovit mig igenom hela natten, inte ens vänt på mig... 9 h med sömn i sträck - rena lyxen för mig. Eller som sagt en liten fingervisning om att jag håller på att bli sjuk.

Men nu snart är jag klar med min frukost, då bär det av mot att göra lite nytta igen :)

Ha en härlig dag!

för det ska jag :)