Senaste inläggen

Av Svensson Svensson - Fredag 23 juni 00:15


 



ANNONS
Av Svensson Svensson - Torsdag 22 juni 09:27

 
 
 
 
som kommer när man väntat på något en tid, - när man hoppats o i huvudet haft tanken om hur det ska blir, förväntningen kommer det blir så bra som jag tänkt mig - så blir det inte alls ens i närheten... DÅ blir man besviken eller ialla fall jag blir besviken. Och det är just precis vad jag är just nu. BESVIKEN. Funderingarna går, ska jag skita i det helt, eller ska jag prova på annat sätt - var ligger felet, där eller här - ja typ lite så...
 
Jag såg för jätte längesen en video där naglar dekoreras med gele. Gelen används för att skapa mönster, effekter. Det där vill jag prova, det där såg skitläckert ut. Sa jag beställer en liten burk med skulpteringsgele och en lite “lampa” för att härda gelen.
 
Åhhh det kom igår, jippiii, nu jäklar ska här provas och sen ska naglarna fixas till... nu var jag inte alls på hugget för detta igår när jag kom hem. Så det blev istället tidigt på morgonen eller sen natt kanske vissa säger ;) , som jag tog fram mina nagelpysselgrejer o provade... delvis förberedde jag för att prova ett rosa cromepuder - jag har lackat tippar i vitt, svart o rosa. sen ska cromet på o jag ska se vilket underlag som ger bäst effekt/färg för cromet. Men då det jag verkligen längade o såg fram emot sket sig så ligger tipparna målade men jag tappade lusten att prova pudret - det kommer, men inte just nu.
 
Fram med en transparant tip - här ska det göras prickar på undersidan för att sen lackas med ett silvermetall lack - det ger effekten av att nageln ser ut att ha vatten droppar på sig - skitsnyggt. Sen på ovansidan - ja tippen är så lång att det går att prova flera saker på den... - där gjorde jag mönster, som sen ska målas över, det ger en läcker 3D-effekt....
 
Fram med tippen, koppla in lampan - testa den o ja den lyser, öppna geleburken (som var större än jag trodde), fram med verkyg att applicera gelen med, o lite rengörning för verktygen. Yeeeaahhh... NU...
Har aldrig använt gele, så det var lite försiktigt jag började doppa ner verktyget i burken o sen till tippen för att göra ett mönster... ohhh blev riktigt bra ju. Sätter lampan över tippen... hmm hur lång tid ska jag ta... tja jag tar lite längre tid, så jag startade lampan 2 ggr á 30 sek. Kände lite på gelen, näää inte var den hård inte, fortfarande kladdig... hmmm tja vi kör väl lampan över igen - 2 ggr, nepp kladdig... några gånger till.... nix...
 
Det borde vara stenhårt efter alla dessa gånger med lampan - men icke. Så här sitter jag nu o är grymt besviken... jag som ville.... Bara konstatera att det var inte riktigt dags för mig att uppleva känslan av “wow” så skoj, så snyggt...
 
MEN vad är felet?? Lampan eller gelen? Jag misstänker att det är lampan - men å andra sidan vet jag ju inte säkert eller jo jag går på magkänslan o den säger att det är lampan. Så nu då bara leta upp en annan lampa o se om det fungerar bättre. Ja jag gillade inte färgen på lampan ändå så *ler* - så hade nog bytt ut den ändå.
 
Men kommer nog även för säkerhetsskull även leta upp annan skulptreringsgele för att även se om det var gelen jag fått om inte heller var bra.
 
 
 
 
 
 
2 år... hela 2 år sedan. Fattar inte var tiden försvinner... är det verkligen 2 år sedan jag var på denna underbara plats o strosade runt? Ja tydligen, för bilden kom upp som ett minne här på facebook - ett minne från 2 år sedan.
 
Jag kan faktiskt komma ihåg den känsla jag hade där, det var så lugnt, det var så fridfullt. Det hade varit en ganska tuff tid precis innan, känslomässig berg och dalbana av värsta sorten. Det var så skönt att göra resan, få den veckan o starta den med detta ställe, denna oas av stillsamhet. Så skulle jag vilja känna mig nu, få den där lilla “hjälpen” att varva ner o få tillbaka lugnet inombords.
 
Lite musik kanske, en promenad...
 
Men inte titta på tippen med det fina mönstret gjort av gele som fortfarande kladdar trots massor av omgångar under lampan... inte titta.....

ANNONS
Av Svensson Svensson - Onsdag 21 juni 01:29


 


Äntligen klart o NU kan jag börja göra annat igen, nu kan jag släppa det, har gjort mitt så att säga. Nu ska jag njuta av sommaren eller ialla fall försöka. Man får ta steg, man får göra val för sig själv, för att få det liv man vill. Ibland är det lätta steg, lätta val - men som oftast är det allt annat än lätt. Det är svåra val, det är svåra steg, men för eller senare måste dom tas. Vänta på rätt tid är något man säger lite för ofta, att man ska vara mogen, att tiden ska vara rätt... men blir den någonsin det? Kommer man inte alltid ha något som gör att det inte är rätt tidpunkt, att man inte känner sig mogen? Så att skjuta upp det för länge är oftast ett dåligt val...
Men som sagt - nu är det gjort....
 
Och nu kan jag börja skriva, blogga igen - när jag känner för det, hade satt det "förbudet" för mig själv.
 
 

Av Svensson Svensson - Torsdag 11 maj 21:15



 




 

För någon dag sedan så pratade jag med en väninna o vi kom in på det här med smeknamn – ett ha ”egna namn” på sin partner eller nära vänner. 

Vi kom in på när man ger dessa namn o varför. Det är ganska enkelt att men ger det kärleksfullt, det finns mycket värme o kärlek bakom olika namn man kallar varandra. (ja jag talar nu inte om när det kommer namn som är elaka skällsord utan just smeknamn på nära o kära).

 

 

 

 

Man gillar personen, man känner sig väl tillmods med personen, man trivs med personen – är det barn, partner så är det också kärlek. Även om det kan vara som ”ungjävel” ”pucko” ”gubbe””farbror””kärring””tant” osv…

 

Oftast är det nog ändå andra namn – som jag har döpt om en av mina kollegor, jag trasslade hela tiden in mig i hans namn så till slut sa jag – det blir Sune från o med nu *ler*. Och det skulle jag ju aldrig ens komma på tanken att göra om jag tyckte mindre bra om personen. 

 

 

 

 


 

Eller som min väninna som jag hade samtalet med sa… hon kallar sin älskling för ”pucko” då o då, kärleksfullt o med skratt i rösten – men det har kommit nu, när dom hittat lite mer vardag o varandra. Det var ju inget hon kallade honom från start. Nej det är kärleksfullt menat o sagt o kom nu när det är lite djupare känslor mellan dom två.

 

Och så är det ju, man kallar varandra smeknamn, man retas med varandra o skrattar tillsammans – för att man tycker om varandra, det är mycket kärlek mellan varandra, man vet det, man känner det. Lite retfull kärlek kan det också vara.
Men oavsett så är det inget man gör med någon som man inte tycker om.

 

Vänner o kollegor mellan är det att visa att man trivs tillsammans litar på varandra. Barn, syskon, partnern är för att man älskar varandra.

 

Smeknamnen – ja det är nog lite olika varifrån dom kommer eller varför – som jag gav en kollega smeknamnet ”Sune” – en annan kollega o jag kallar varandra retfullt ”tant” o ”farbror”. En partner kanske man kallar ”älskling”. Uppkomsten av ett smeknamn kan vara en situation, eller att man klumpat sig någon gång, eller för att retas… men retar ju bara personer man gillar o känner sig riktigt trygg med. Annars är det inte att retas utan ren elakhet, mobbing – men det är inte det jag tänker på nu. Utan namn som tillkommer för att man gillar varandra.

 

Så är det jag tänker på smeknamn – det är oavsett om det är retsamma eller kärleksfulla. Det var även så min väninna tänker på smeknamn, som när hon kallar sin älskling ”pucko” *ler*…. Choklad Pucko som är bara så otroligt gott…

 

Själv har jag faktiskt fått ett nytt smeknamn – av kollegor – för när jag döpte om Sune till Sune *ler* så fick jag själv ett nytt namn – Sanderella!

 


Nyfiken som jag är måste jag ju Googla – var det ett påhittat namn, betydde det något??? Vad jag kan få fram så … ett namn, en orkidé – en liten liten blomma….




 

 

 

 

Av Svensson Svensson - Lördag 6 maj 15:26


 


Ja kort kan man ställa frågan – Är jag kär eller vill jag bara ha sex med personen. Många kan nog ta lite miste på dom här två olika känslorna. Och framför allt så tror jag att det är så att i ett par där man börjar träffas eller håller på att träffas till o från under en lite längre period så är det så att den ena har kärlekskänslor o vill alla dom sakerna som visar på dom känslorna – medan den andra är helt utan känslor för annat än att träffas, ha sex, lite sällskap en ensam kväll, men absolut inget mer.

 

Nu ligger tanken bakom det jag skriver att man träffas, startar upp något – att tänka efter lite, vad vill jag egentligen, ska jag gå vidare eller avsluta, att vara ärlig i var man står för att se om man står på samma ruta eller olika platser. För att man båda ska veta utgångsläget för att göra sina val.
Men faktiskt går det även att ha som lite riktlinjer i ett förhållande man redan har – finns vissa saker kvar… eller är det så att den där djupa kärleken svalnat… dags att kanske gå skilda vägar för att få möjligheten att träffa en partner som är mer rätt för en…

 

 

 

Det är stor skillnad på att vara kär eller bara sugen, mycket större än man kanske tror först. Men när man börjar bena upp vissa saker punktvis så ser man lätt skillnaden o just hur otroligt stor den är. Nästan så man blir förvånad o undrar – HUR i hela friden kan man ta fel???

 

Fysisk attraktion är en stor viktigt del i alla kärleksrelationer – men det är skillnad att ha lust till någon eller att vara kär. Så vad finns det då för ”magisk” punkt-lista som man kan titta på o som gör att man tänker efter… kanske får svar på frågan ”är jag kär eller vill jag bara ha lite bekräftelse o sex?” eller åt andra hållet också – ”är h*n kär i mig eller är det så att jag bekräftar, boostar o ger sex?”

 

Jag tror att det viktiga för att ingen ska bli sårad, att det är någon mening med att ta en ny relation vidare eller att fortsätta en befintlig, det är att båda är just på samma ruta. Oavsett om det är kär eller lust, eller någon annan anledning.

 

Det här med sex, att ha någon att ha sex med, det är en naturlig den av oss människor, det ger njutning, tillfredsställelse, det får oss att må bra, det ger samhörighet o det är ju vårat sätt att föröka oss (eller ialla fall öva *ler*)

 

 

 

 

 

Lust o passion, sex, fungerar bra som den enda gemensamma nämnaren om båda vill ha det så. Om båda vet att det är därför man träffas, inget mer. Men om man är ute efter en hållbar relation så räcker inte det på långa vägar. Och det är väl ofta som man förälskar sig, det finns attraktion, lust till varandra men ganska så fort så svalnar det av, då är känslorna inte kvar längre. Det var ju inte kärlek det var bara lust…

 

Men små enkla punkter att tänka på så ser man ganska fort om man själv eller den man träffar verkar vara kär eller mest bara har lust….

 

 

 

 

 

Här är några tecken på att man är sugen, attraheras, vill ha sex:

  • Man tänker mer på hur personen ser ut, dess kropp. Fokus är helt på det fysiska
  • Intresset är att ha sex, träffas ha sex, kanske lite mys före – men att prata, ha en konversation när man träffas finns det noll intresse för.
  • Om det börjar pratas om känslor så blir det obekvämt, man märker att det här är ett samtalsämne som inte alls fungerar. Det undviks.
  • Mys efter sex är inte direkt lockande, för att inte tala om frukost  - det är saker man vill slippa så man ser till att gå hem o sova var o en för sig.
  • Ofta ser man på relationen just att det är sex, man är älskare men vänner, nja kanske, men inte direkt djupare vänskap – kanske mans äger vänner med förmåner. Man vet att vänskapen försvinner så fort någon träffar en fast partner.

 

 

 

 

Att det är mer än bara lust, sex, att det finns djupare känslor att bygga vidare på:

  • Man vill umgås oavsett vad man gör, även där det inte innebär sex direkt eller efteråt.
  • Man fastnar i diskussioner om allt o inget, plötsligt har flera timmar gått o man har inte ens märkt det.
  • Man är ärliga mot varandra, men lyssnar på varandras känslor, man vill veta hur den andra känner, man vill berätta hur man känner  - man vill göra varandra lyckliga
  • Man motiverar varandra att vara en bättre person. Man uppmuntrar, man peppar, stöttar men också saktar ner, stoppar upp varandra, beroende på vad som behövs.
  • Man vill träffa varandras familj och vänner. Man gör gärna saker tillsammans utanför hemmet. Man har inget behov av att bara vara ensamma när man träffas, eller att bara vara hemma.

 

 

 

 

 

Som sagt bra saker att fråga sig själv, men också vara uppmärksam på om ens partner drar åt motsatt håll än man själv gör. För det är ju lika mycket tecken på att det är fel – det är dags att tänka till… vad vill jag, hur vill jag… vara ärlig. 

 

 

 

 

Av Svensson Svensson - Fredag 5 maj 23:31

 
 
 
 
 
Ja det är någon jag borde lärt mig vid det här laget - att jag ska hålla mig ifrån dessa saker - helt o hållet till o med...
 
Förra veckan så “ramlade” jag av det här nya träningsredskapet - igen. Det var ännu värre *pang i golvet* när jag nu kommit underfull med hur jag skulle göra för att få upp en bra “sving” på det... Riktigt stolt var jag ju över mig själv att jag kunde få till det så att det flöt på. Men så, när jag inte var uppmärksam på att jag gled, stannade till o rättade till eller höll emot... så var det rakt ner i golvet - igen - med knäna - kan säga att det inte var skönt - framför allt inte efter. Mitt högra knä är inte alls sams med mig. Det gör så jäkla ont... o nudda det inte...
 
Nu har det ialla fall gått över en vecka så det börjar att mera ömma än göra skitont... det kliar innuti, vilket jag inte gillar för det går inte att klia tillbaka då... Men det känns bättre - inte så bra än att jag kan stå på knä, så jag har inte kommit igång att träna igen. Men jag längtar - för det fungerade bra, det kändes i hela kroppen. Så vill få komma igång ingen.
 
Vad tror ni då att jag gör idag??? Jag säger att träningsredskap ÄR farliga - jo jag går förbi, för nära o slår i in tå - o det lustiga är (varit med om detta en gång tidigare) att det kändes just då bara som att jag touchade i, kändes inte alls mycket. Vilket det ju normalt gör, det gär satans så ont att slå i en tå... Men nu ett par timmar efteråt - nu har tån svullnat o det gör *censurerade ord* ont. Säger bara såhär... hoppas jag får på mig skor imorgon!D
 
  
Detta är vardagslyx - se all vacker natur, få njuta av den

 
 
 
Sen då teknik - ja vad ska jag säga.... jag VET ju att jag inte ska göra saker själv, hur lätta dom än är - tekniken gillar mig ännu mindre än träningsredskap. Jag kommer aldrig glömma när mitt Windows strulade - jag fick rådet att ominstallera - hur lätt som helst. Bara stoppa i cd-skivan så skötte det sig mer eller mindre själv. Jag provade o provade - men nej, det fungerade INTE... blev inte rakt ut idiotförklarad av vänner som kan datorer... Men det hördes, det var lite suckande, “det är ju bara att låta skivan göra jobbet o klicka OK när en ruta kommer upp... “
 
Till slut förbarmade sig en av dessa suckande vänner sig på mig o kom över. NU får jag då visa att jag inte alls är en idiot.... för det fungerade faktiskt inte för honom heller... han gav upp, tog med sig datorn o åkte hem. Det tog honom lite mer än en vecka innan jag fick tillbaka datorn - för det hade inte varit det enklaste. Jag var nog mest nöjd med att få bevisat att det inte var jag som var helt urblåst dum....
 
 
 Årets första humla hälsar på
 
 
 
Så nu då - är det dags igen - min mobil säger att den är mer än fullproppad, den har inget minne kvar - o även om den rensas, saker plockas bort, app som rensar får arbeta på - så sker inget - minnet ökar men pytte ytte lite. Alltså då, enligt en kär vän, är det dags att rensa bort allt, göra en återställning. Och det är ju så lätt... man går bara in där, klickar där, o så väljer man... Och då han vid tidigare tillfälle redan hjälpt mig att koppla ihop allt på google - så ska allt finnas kvar - telefonnr, appar osv.... bara logga in och “voila” så finns allt där som fanns där innan....
 
Nu vet jag ju då hur teknik o jag fungerar tillsammans - så helt ville jag ju slippa göra det där själv... Men så, vad ska en ensam kvinna göra.... jo jag tog tjuren vid hornen o gick in där, klickade här o valde..... Jo då - det började så bra, allt försvann... mobilen startade upp så fint... Så skulle jag då göra alla inställningar o logga in - så skulle ju allt finnas där... Hade säkert varit så - OM det nu inte var jag o tekniken som skulle samsas... för mobilen låser sig, jag kan inte klicka o göra val eller skriva in något...
 
 
 
 
 
Säger bara - tur att man då sparat den gamla mobilen... som visserligen inte går att surfa på - men det går att ringa o ta emot samtal.
 
Så efter jobbet idag - hem snabbt o fixa till mig lite - var nog på grund av den lite stressade framfarten hemma som jag slog i tån, var inte aktsam... Men nu har jag tittat på film, pratat lite o fått lämna ifrån mig mobilen... ja det blev inte tid över för den riktigt *ler*. Men jag vet att den är i goda händer så snart har jag den tillbaka - som ny. Eller ja inte helt ny - utan rensad men med alla appar kvar så jag slipper ominstallera allt...
 
 
 
 
 

Har i veckan fått mail angående mina ansökningar för att studera någon kurs på högskolan i höst - jag var behörig till alla - så nu bara vänta o se vilka jag kan komma med på. Sommar kurserna jag sökte - det var försent ansökan - så där förstod jag att jag inte skulle komma med - men man ska ju ialla fall försöka när man får göra sen ansökan. Så där står jag på reserv - men så hög siffra att jag tvivlar på att jag kommer med *ler*. Men satsar på hösten istället.
 
Så där slutar jag - tar bara med det positiva *ler* - lämnar det negativa - det är bara jobbigt att ta upp...
 
   
Nu är våren här...
 
 
Avslutar istället med något som visar ... hmmm hur ska jag uttrycka mig... detta visar kanske kvaliten på den kommun jag bor i.... när julbelysningen är kvar på hela torget, tänd o vi har gått in i maj....
 
 

Av Svensson Svensson - Söndag 30 april 05:04


Och man tappar förmågan att sätta ord på känslor man har – jag som skriver av mig normalt, när det inte går, när orden försvinner… nej nej nej, dit vill jag INTE igen.
När trygghetskänslan man sökt så länge o trodde man började få - känns ännu längre bort än den någonsin gjort.
När tilliten som finns där försvinner – o byts ut mot osäkerhet…
Viljan att kämpa är noll, glädjen rinner bort…

 

VAD gör man då???
Rycker på axlarna – lämnar denna fas av livet o går vidare?
Kämpar vidare på den väg man tror är rätt?
Ger upp, för sista gången…. Bara ger upp???

 

 

 

 

Det enda jag vill är att få sluta kämpa, sluta oroa mig, sluta känna att inte duga, alltid göra fel. Ha någon som bryr sig om mig, som kommer o kramar om mig när jag är ledsen… känna mig älskad, känna att jag är värd att älska – att någon känner viljan att torka mina tårar, ge mig tillbaka glädjen, få mig att känna tillit, ta mig i famnen o få mig att känna det värt att leva att kämpa…. Äsch…. Varför ens…

 

 

Av Svensson Svensson - Torsdag 27 april 09:29


Jag brukar inte titta på den här typen av program, men så är det någon slår på det på tv´n på jobbet, man ser lite... sen en natt ledig hemma - försöka hitta något tt fördriva tiden med så tänkte jag.... jag kikar lite mer på det o ser vad det egentligen är, vad går det ut på... ja för det måste väl gå ut på mer än supa, festa o sex????

 

 

 

Och ja då, det är en sak till som är viktig i programmet. Har kommit fram till att det är minst lika viktigt att det blir konflikter, ordentliga konflikter som man ibland undrar hur dom ens uppkom. Vad som var så viktigt...

 

Jag har nu kikt på dom avsnitten som är på säsongen som går nu - jag har tittat några avsnitt på första säsongen bara för att se om det var samma sak från start eller om deltagarna försöker överglänsa tidigare säsonger. 

 

För det är just det man kan se i andra serier - att för varje säsong blir det mer o mer en jakt på att synas, gör något som inte gjorts tidigare....

 

Men så verkar inte fallet vara här - det är samma agerade från första programmet.

 

Det som slår mig direkt när jag började titta på första säsongen efter den tredje - är att personerna är otroligt lika  - att dom har fyra killar o fyra tjejer som är som stöpta ur samma formar - samma kroppsspråk, samma sätt att vara.

 

Frågan är då - har dom medvetet letat upp samma typer av personer, eller är det så att det är samma typ av personer som söker till programmet för att synas? Eller är det så hemskt att ungdomar i den åldern är stöpta ur samma form - att det där med att vara personlig, vara sig själv finns inte?

 

För hur hittar man så många som frivilligt vill supa - visa sig på tv från den sämsta sidan - göra bort sig i något som är förevigt... frivilligt slöddra på tv, o vara så onyktra att dom inte riktigt vet vad dom säger...

 

Ja det är för mig det mest fascinerande o sen efteråt vara stolta över det mesta dom gjorde i programmet.

 

Fast å andra sidan så vet jag också att det inte har med åldern att göra - för det skulle vara exakt lika även med äldre personen som borde ha lite mer vett i hur man beteer sig... Men när sprit i mängder som är lite över den nivå det borde vara - o varje dag i många dagar - med singlar av båda könen o sen då när det är alkohol i kroppen som släpper spärrar, o andra deltagare som på något sätt sporrar.... sen då lite känslomässig press genom ex som kommer inramlandes... 

 

Men vem vill utsätta sig för detta o samtidigt veta att det förevigas o sänds ut i hela landet???

 

Ja det är en intressant fråga...

Presentation


Här är en kvinna som tänker o funderar om allt eller inget o allt däremellan.

Försöker hitta det positiva i allt som sker.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Länkar

Kategorier

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ itismadeby med Blogkeen
Följ itismadeby med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se